Kulturbåtsfestival

Under lördagen och söndagen hade vi en kulturbåtsfestival här vid Eriksberg och jag var taggad till tusen! Min största dröm är att göra iordning en hamn med gångstråk, caféer, tunnor, fiskenät, måsar och traditionsfartyg någonstans i Göteborg och det är precis vad denna festival är! Under lördagen hade vi en kraftig vind men solsken och jättemånga glada besökare som var med vid invigningen av de två nyrenoverade pirerna och jag var skeppare på Martin, Ostindiefararens skeppsbåt. Vi rodde vd:n för Älvstranden utveckling och kommunfullmäktige ut mellan de båda pirerna för att klippa bandet! Sen hade vi guidning hela dagen! Efter stängning bjöds det på mat och underhållning för alla besättningar i ett öltält på en av pirarna och därefter hade jag hand om en middag ombord för några förläggare som var på besök här i Götet på grund av bokmässan. Vid 01.30 var jag på väg hem och under söndagen var det bara att studsa upp ur sängen för ännu en dags båtnördande.

Kulturbåtsfestival
Kulturbåtsfestival

Under lördagen hade vi ett filmteam från Sydkorea som spelade in någon form av dokumentär om skeppet nu och då. De filmade mig när jag guidade mitt middagsgäng och det ska bli kul att se senare. Själv hade jag också två filmare med mig som hjälper mig att fixa den första filmen i en tilltänkt serie som jag och Marco håller på med för sjöfartsnyheters nya youtubekanal. spännande!! 😀 Serien ska handla om ”En dag på jobbet” för att ge andra lite inblick i hur det kan vara att jobba med fartyg. När jag var mindre trodde jag att allt sjöfolk satt på ett kontainerfartyg och jobbade med pappersarbete, men nu vet jag att det finns tusen andra saker att göra om man är båtnörd.

And of I go!

Har ca 30 min på mig att skriva ner 300 ord på min sista skoluppgift för året, sen ska jag cykla iväg till min stora dam och guida en förskola. Typiskt mig att sitta med datorn och alla böcker och satsa på att skriva till er istället. Hoppas ni har hittat in på nya sidan nu och att allt känns bra. Men som sagt ingenting är klart än, det jobbas för fullt på att skapa en fin översättare, hitta tillbaka till statistiken, lägga upp en snygg spegling på sjofartsnyheter.se, förstå hur jag ska mobilblogga med nya sidan och lite annat smått och gott.

För övrigt önskar jag er en trevlig dag! När jag har guidat färdigt ska jag åka till Kungsbacka och hämta ut massa böcker på biblioteket.. Jag har världens längsta boklista för att fira att skolan är över för sommaren! Haha!

Lite sommarångest

Igår när jag vaknade så strålade verkligen solen in genom fönstret och jag hoppade upp ur sängen och tänkte att idag är det dagen med D! Jag har nämligen planerat att cykla till och från jobbet hela sommaren och just igår så skulle jag till Piren och den tjocka damen. Jag gjorde mig i ordning men ångrade mig och bytte från klänning till jeans i sista sekund, skuttade ner till cykeln och ut genom porten och sen började 25 minuter av rent jävla äckelspinningpass!! Framhjulet var skevt och drog i ramen i varje varv, sadeln satt löst och det fanns bara en trasig plingklocka på styret. Jag höll på att trampa ihjäl mig flera gånger om och vinglade fram för att undvika att cykla på någon. När jag äntligen kom fram till piren (dit jag trodde det skulle ta max 10 min att cykla) så rann hela ryggen av svett. Jeansen klibbade mitt benen och jag kunde knappt andas, typ illröd i hela ansiktet och jag såg antagligen ut som en galning.

 

Väl på piren när jag lugnat ner mig, bytt om och stängt vatten ansiktet så satt jag ute på en tunna och dinglade med fötterna (barfota hela dagen) och bara kände hur varenda nerv i kroppen fullkomligt skrek åt mig att jag ville segla! Eller bara hoppa i vattnet och simma runt en stund. Det hjälper inte precis att min facebook som i vanliga fall svämmar över av skolarbete för en gång skull svämmar över av seglarbiler och kommentarer som ”idag är det exakt ett år sedan jag klättrade upp i masten för första gången” eller ”för ett år sedan firade jag 17 maj i Oslo på världens bästa båt” och sånna grejer. Jag hade svårt att slita mig från piren när jag skulle hem, jag vill bara gunga ute på havet, värmas av solen och gå omkring barfota med uppkavlade byxor.. Nu är jag ju inte riktigt på väg till Singapore eller Hongkong längre.

 

2014-05-18 15.20.00

Sommarångest tror jag det heter?

Havet är hennes element.

En artikel som seglade förbi på fejan idag!

Havet är hennes element

image

– Värsta chocken har lagt sig, nu måste vi titta framåt, säger en luttrad Marie-Louise Edholm, sedan Götheborgs Kina-expedition blivit inställd. I tretton år har hon varit aktiv i projektet. Först via en arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa.

Ostindiefararen Götheborg har haft ekonomiska problem förr. Men att kort före planlagd avsegling tvingas avblåsa Kina-expeditionen då utlovad sponsring uteblir – det skräckscenariet hade ingen räknat med.

När Marie-Louise Edholm halkade in i projektet januari 2001, hade hon precis övergett drömmen att bli sjökapten.

– Jag gick på sjöbefälsskolan i Kalmar men trivdes inte alls som ensam tjej bland 60 killar; kustjägare och andra macho-män. På praktiken hamnade jag på ett rorofartyg, som kändes mer som en fabrik än en båt. Ett år höll jag ut, sedan hoppade jag av utbildningen.

Men havet lockade fortfarande. Marie-Louise är född in i seglandet. Pappa Rolf Edholm har varit besättning på det genuina segelfartyget Sea Cloud som går i kryssningstrafik och har seglat skonerten Meta i filmen Utvandrarna.

– Inte så att han var skådis, men besättningen syntes ju och blev tillsagda att ta av klockorna och växa skägg, berättar Marie-Louise och tillägger att när hon föddes var det slut på de stora äventyren.

– Då tyckte mamma att han skulle hålla sig hemomkring, så han skaffade sig fiskebåt och blev yrkesfiskare.

Faderns kontakter bland segelfartygsentusiaster ledde Marie-Louise fram till ostindiefararen, där bygget kommit så långt att spanten var på plats.

Originalskeppet Götheborg som förliste i Göteborgs hamninlopp år 1745, hade utforskats av dykare 1984 och kopian började byggas 1995. Att faktiskt segla skeppet till Kina 20 år senare, den vilda idén var ännu inte kläckt vid Marie-Louises ankomst i projektet.

Arbetsförmedlingen övertygades om att yrket fartygsriggare var på uppgång, en arbetsmarknadsutbildning startades och Marie-Louise fick en av platserna.

– Redan andra veckan åkte jag med segelmakarna till Stockholm för att närstudera regalskeppet Wasas segel och få tips inför tillverkningen av master och rån.

Utbildningen övergick snart i en anställning och denna gång hamnade hon helt rätt med sin erfarenhet från Långedrags sjöscouter och Svenska kryssarklubbens seglarskola (SXK).

Nu tretton år senare är Marie-Louises titel bås, vilket innebär arbetsledare för underhållet ombord. Hon är dessutom delansvarig för riggen.

Under tiden har hon hunnit bilda familj och liksom fadern fått lite ”direktiv” hemifrån.

– Min man Peter och dotter Sarah godkänner att jag seglar med fem veckor om året.

Hade expedition Kina 2014 blivit av skulle det räckt till sista etappen.

År 2005 var hon med betydligt längre. Då dottern Sarah föddes kort före jungfrufärden till Kina fick Marie-Louise nöja sig med att vinka av skeppet från en följebåt. Men några månader senare var Peter pappaledig.

– Jag mönstrade på i Brasilien för att korsa Atlanten till Afrika. Då hade projektet för övrigt inga pengar men vi litade på att finansieringen skulle lösas på nåt sätt. I Sydafrika kom Peter och Sarah och hälsade på och vi bodde på hotell i fem dagar. Det var jätteroligt men hemskt att skiljas åt igen. Jag hade kunnat ta nästa flyg, så ledsen var jag.

Men det var bara att bita ihop inför nästa utmaning. Nu skulle de ner till den 40:e breddgraden, känt bland seglare som ”the roaring forties”, och där fånga de gynnsamma vindarna österut.

– På den breddgraden ligger ett pärlband med lågtryck, kallt och ruggigt är det, men det blir snabb segling. Vi höll upp till tio knop. Då kände man sig stolt, det är det här fartyget är byggt för. Och under de 42 dygn det tog fram till Australien, såg vi inte ett enda fartyg.

Marie-Louise Edholm hoppas på en snabb avfärd mot andra mål, nu när Kina skjuts på framtiden.

– Vi är klara för avsegling och om vi blir kvar i Göteborg måste vi rigga av igen. Ostindiefararen är byggd för att segla på de stora haven, hon mår inte alls bra av att bara ligga still i hamn.

Kina, here I come!

Idag ringe Agust och frågade om jag ville segla assistent från Hongkong till quanzhou! Jag skrek nått i stil med JAAAA, eller för första aprill var ju igår… Agust svarade typ ja, det var ju igår så det här är inget skämt. .

Förhoppningsvis får jag även segla den etappen innan, Singapore – Hongkong. Så jag har chans att värma upp.

Snacka om att jag är överlycklig! Då får jag ju tatuera min drake för datumlinjen 2008 och nu gyllene för kina också!!
Dessutom ansökte jag om företag förra veckan, snacka om att livet går i 110!

Just nu är det träningsverk ombord på Götheborg, jag och R tog en finfin promenad dit igår och hängde lite på skeppet. Det var inte många ansikten jag kände igen men några fanns där. Det är alltid kul att träffa folk. När vi var där var alla utdelade i olika grupper, några var i verkstaden med Woody och lärde sig knopar, resten var på skeppet och fick bla lära sig vendela med ML, klättra med L och bestå segel med E. Det enda som var synd var såklart att det var lite för kyligt för att gå utan vantar så jag kände lite med alla de som klättrade runt där uppe. Det måste ha varit kallt. Å andra sidan blev jag lite avundsjuk, som jag har saknat att sitta och dingla med benen uppe i masttoppen! Jag tänkte att jag ska fixa skolan lite snabbt nästa vecka så jag kan vara på skeppet nån dag.

Efter två timmar på skeppet vandrade vi till affären och till aja hem. Tyvärr har jag inga mysiga bilder att visa för kamera och galleri ballade ur i fredags när jag skulle filma Eriks kompis som skulle gå på lina mellan de två gotia towers-tornen. Igår kväll blev jag tvungen att radera alla bilder rå hela telefonen för att sedan starta om galleriet. Synd.

Hamnfestivalen ställs in!

Förra året hade vi öppet för guidade turer under hamnfestivalen och det kom massa folk, vi hade massa andra skutor runt omkring och dagen var totalt lyckad, jag läste just i GP att de tänker ställa in det här året pga för få öglor att förtöja skutorna i! Nästa år kommer inte vi vara med ju! Då ligger vi någonstans i Asien jue!

Länk här

 

 

Två år i rad har Göteborgs hamnfestival hållits. Men i år kommer festivalen med gästande kulturfartyg och skutor att ställas in.

Roger Bodin är ordförande i en intresseförening som har ordnat festivalen tidigare. I föreningen är de flesta av företagen utmed Södra älvstranden medlemmar.

– Det är alltid tråkigt att behöva ställa in ett bra arrangemang, säger han i ett pressmeddelande.

 

Anledningen till att festivalen inte kan hållas i år är att det saknas pengar för att kontrollera förtöjningsöglornas hållfasthet, dessutom är det för få öglor.

– Alla medlemmar i föreningen är rörande överens om att en stor del av hamnfestivalen är att bjuda in skutor som ligger förtöjda utmed kajen, säger Roger Bodin.

Föreningen skickade i december en skriftlig önskan om att Park- och naturförvaltningen skulle kontrollera och förstärka Jussi Björlings kaj nedanför Göteborgsoperan. Men några pengar finns inte för detta under 2014.

Föreningen tar nya tag och hoppas på en hamnfestival med gästande skutor 2015 istället.

Gunilla Grahn-Hinnfors