Äventyret slutade lite hastigt.

Ja jag hade verkligen ställt in mig på fyra dagars segling med glada elever som skulle uppskatta havet, solen, seglingen och varandras sällskap. Man brukar bli vänner snabbt när man tvingas leva på ett litet utrymme tillsammans och alla var otroligt blyga i början, det lättade lite under första dygnet och jag hoppas att det blev ännu bättre sen. Efter diesel-bunkring i Kungshamn körde igång med båda gaffelseglen, stagfocken, yttre klyvare och jagare (inre klyvaren låg visst kvar i segelförådet när vi gick från kaj) tanken var att montera upp focktoppen under resan men först skulle vi byta ut jagaren mot en större (det var en stormjagare som satt uppe) och sätta yttre klyvaren på rätt plats (den satt på inre klyvarstaget). Jag fixade tillsammans med några andra ett par övningstampar som man kunde splitsa och tagla med och hade stora planer på att lära ut en kärleksknop till alla.

Vi körde direkt på en nattsegling och under nattseglingen fick jag inte speciellt mycket sömn eftersom vi går fyra om fyra timmar. Mellan 00 och 04 rullade det ganska mycket och jag började känna av typiska symptom för sjösjukan, jag som bara har varit sjösjuk ”på riktigt” en gång förut under min 10 år långa seglarkarriär kände ändå igen de vanliga symptomen: gäspande, rapande, tryck över tinningarna, huvudvärk och magkramp. Jag började såklart aktivera mig, samlade alla elever för ett par kloka ord om lanternor som tillslut blev en lång lektion om allt jag kunde. Till allas förvåning såg vi ett större fartyg med två vita topplanternor och en jätteblå akterlanterna, vi fattade ingenting och jag har aldrig hört talas om att man ens kan ha en blå lanterna, det var ungefär lika blå som polisbilsljuset. När det kom närmare insåg vi att det inte var en lanterna. Det var ett större bulkfartyg med två toppljus, en sb-lanterna och hela aktern var upplyst med 6 stora och superstarka blåa lampor. Min fråga är ”VARFÖR??” Det är inte direkt så att mörkerseendet inte blev helt rubbat av denna blåa kollos som gick förbi oss.

Efter lite lektioner om lanternor hade jag även lite undervisning om mareld. Vi hade pyttepyttelite mareld som man kunde se om man tittade noga. Jag hivade ner en pytts i vattnet och fiskade upp lite. Vi stor där allesammans och kollade på de små gnistrande guldbitarna som det såg ut av vara men sen tog det stop. Till sist hängde jag över relingen och spydde allt vad jag hade. Efter vårat 4-timmars pass gick vi och vilade fyra timmar men på morronen när vi skulle upp igen fortsatte jag att spy som bara den. Jag kan lite milt säga att magen inte direkt var på topp och det blev lite många toabesök också.

Efter ett tag upplevde jag det värsta jag varit med dom på länge. Jag kände att jag verkligen behövde spy, jag hängde över relingen och när jag kände att hela kroppen tog i ordentligt för att få upp allt så började synen försvinna.

 

Plötsligt hängde jag någonstans på mage, det gick varma ilningar över hela ryggen, jag hörde massa sus i öronen som av ett folkhav fast lite längre bort. Det kändes väldigt konstigt runt munnen, massa klet som inte ville försvinna, det kom mer hela tiden och jag fattade inte riktigt vad jag höll på med. Jag var helt säker på att allt var en dröm och att jag strax skulle vakna upp hemma i min egen säng, jag undrade för mig själv om jag höll på att dregla på kudden, men jag vaknade inte. Sen upptäckte jag att jag spydde för fullt, och att det stänkte lite vatten i ansiktet. Jag började titta mig omkring och jag fick panik och undrade såklart vad jag gjorde hängandes precis ovanför vattnet. Jag såg ett svart skrov, kände igen det som Kvartsitas med de typiska vita ränderna och insåg att jag var ute och seglade. Snacka om rörigt i huvudet.

Det gick 20 minuter och sen behövde jag spy igen. När kroppen började kämpa för att få upp det sista som inte ens existerade längre började synen försvinna igen och jag vet att jag han tänka typ ”Nej inte igen”. Sen vaknade jag upp ovanför vattnet med samma varma ilningar och sus i öronen. Det tog inte riktigt lika lång tid att landa i verkligheten igen men sen kom rädslan och innebörden av vad som just hänt två gånger. Jag hade svimmat av ansträngningen och jag hade kunnat ramla över bord hur lätt som helst, blivit purré av propellern och sen hade jag kommit hem som barnmat i en liten burk.

Jag blev jag så rädd att jag gick upp och satte mig på akterdäck där man måste stå för att nå över relingen = inte lika lätt att ramla över bord om man svimmar men tack och lov hände det inte mer.

På förmiddagen gick vi in vid Öckerö för att låta eleverna köpa glass och känna lite fast mark under fötterna men jag låg kvar och spydde/mådde skit. Efter ett tag gick vi ut igen och tuffade för maskin (tror jag) till en naturhamn söder om Marstrand. Där låg även Ingo och alla elever spenderade eftermiddagen och kvällen tillsammans, de verkade ha hur kul som helst av allt ljud att döma. Jag låg kvar i min koj och önskade jag kunde dricka vatten utan att spy eller springa på toa. Efter natten hade jag ont i hela kroppen, mådde fortfarande illa men allt spyende hade lagt sig lite. Vi stannade till på onsdag förmiddag för att bunkra vatten i Marstrand och där bad jag att få mönstra av.

Väl hemma låg jag i badkaret ett tag och gick till sängen, på kvällen provade jag att äta lite och det verkade gå hyfsat bra men jag blev mätt väldigt fort. Idag går det helt okej, jag är pigg, trött på att ligga ner men mår illa när jag äter. Fast jag antar att det beror på att magsäcken har krympt lite efter två dygn utan någonting alls.

– Jag var tydligen magsjuk, inte sjösjuk.

10464063_814179525261546_8975061946930569668_n

Ut på äventyr

Äntligen blir det lite riktigt segling! Nu ska jag iväg en snabbis till jobbet på den stora tjocka damen. Har ni ingenting för er så kom förbi och säg Hej! Efteråt ska jag bila upp till Skaftö och mönstra på Kvartsita och segla i 4 härliga dagar.. Synd att förra veckans väder inte är här nu bara, men vi kommer få det helt underbart! Det ryktas om bad, säkerhetsövningar, knoplektioner, nattsegling och typ allt annat som ryms på en seglarskola!! Wohoo!! Blir ni sugna på att segla nu finns det fortfarande platser kvar till Nordisk.

Riktigt roligt att segla som instruktör också. Får se hur mycket sjövett jag lyckas klämma in i alla som kommer ombord och hur många som får mersmak. Det var ju precis såhär min egen karriär tog fart en gång för länge sedan.

 

CIMG0474