Tredje kryssen och en liten bildbomb

4 april

Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna av mitt trummande ”vakna-upp-mjukt-mobilalarm” på vägen upp hit för att ljudet liksom kamouflerade sig med maskinljudet som vibrerar i hytten. Efter tre dagar hade huvudet lärt sig att skilja ljuden åt och jag vaknade av larmet som vanligt. Nu med fyra dagar av Nicklas ”VAKNA –NU-JORDEN-GÅR-UNDER-LARM” för att sen gå över till mitt vanliga igen med den nya mobilen (som jag för övrigt älskar) så vart det bara att börja om. Så när jag vaknade till lite i morse och bara skulle se hur länge till jag kunde ligga kvar innan jag skulle upp 06.45 så visade det sig att klockan var 07.08 Jag hoppade upp med ett ryck, drog benen över kanten och slet isär gardinerna till kojen bara för att bli sittande helt stum och stirra på Nicklas som gjorde exakt samma sak samtidigt. Han satt och tittade tillbaka på mig och vi satt där lite omtöcknade och stirrade dumt på varandra. Tillslut reste han sig upp och mumlade att han skulle pissa, jag mumlade tillbaka att jag försovit mig och så var morronen igång.

Att försova sig 20 minuter gör ingenting för mig, jag brukar komma upp och sätta på kaffe och vakna till lite innan så jag hade inte direkt bråttom även om jag fick korta ner kaffepausen.

Gänget vi har med oss nu är yngre och inte lika extrema fotografer, de sitter i mässen, tar det lugnt och trivs med tillvaron.

Dagens mest intressanta var under lunchen när jag och Nicklas diskuterade våra två exem vi har, jag på handleden och han över knogarna på ena handen. Poletten föll ner efter ett tag och de visade sig att vi har köldskador. Den morronen när vi hade fluffnalle utanför båten så lutade jag armen mot stålrelingen och de brände till som satan. Det är precis där jag har mitt lilla rödprickiga utslag.. Nicklas har gått utan vantar på däck så på den vägen är de. Man får köldskador när man är ute i 30 minusgrader med lätta vindar.

Från Longyearbyen gick vi till Stormbukta där vi var inne och vände i morse, vi tuffade vidare till Hornsund där vi var inne och vände under middagen och nu är vi på väg till mitt fina Bellsund igen. Det är otroligt mycket is överallt nu och ställen där vi låg på förra kryssen är helt igenfrusna nu. Dock måste jag säga att det är helt otroligt vackert ute! Jag kan stå och titta ut på gräddiga snötoppar och bubbliga isflak i timmar. Framförallt nu på kvällen när allt lyser upp i lätt rosa skimmer. Hoppas morrondagen bjuder på lika mycket sol som idag för den fantastiska solen vi har här kan tydligen tina upp en helt igenfrusen båt. Kära Origo droppar smältis överallt!

 

 

5 april

Idag vaknade jag till och undrade vad klockan var, tog upp mobilen och kollade bara för att upptäcka att larmet var i full gång. Ska nog byta larmsignal tills imorron, vill inte försova mig på en frukost till. Vi tuffade ut från Van keulenfjorden och har gungat runt hela eftermiddagen, Styrman tillägger att vi passerade Bellsund på vägen. Nä okej då vi låg LÅG i Bellsund under lunchen. I den sena eftermiddagen kastades vi runt i rasande vågor på Isfjordsbanken och jag var sjösjuk i Salongen. I skrivande stund passerar vi Forlandssundet och inga ord i världen kan beskriva den vackra skymningen vi precis har upplevt.

 

 

Gästinlägg. 06/4-2017

BAJS BAJS BAJS. (never forget)

//The Artic Beard.

 

6/4

Idag kom Vincent, strålande som en sol och berättade en helt otrolig historia om sin mobil, en samsung s7.

Vincent la sin mobil i bröstfickan på en ny tröja och gjorde en rond i maskin. Han lutade sig framåt för att öppna en ventil och mobilen, hal som en ål, gled ur fickan och försvann ner under durken. Vincent såg bara hörlurarna hänga runt halsen och ingen mobil var fast i andra ändan på sladden. Sedan denna ödestigna stund har både han och Mattias legat på knä med armarna täckta i stora plastpåsar och rotat runt i sludgen i flera av spantfacken. För den som inte vet hur de ser ut så har de alltså lyft på durken, eller golvet, och rotat runt i en 1 meter djup olja som legat och skvalpat. De hittade inte mobilen trotts ansträngningar och Vincent själv hade gett upp alla tankar på att den skulle återfinnas levande. Han var i det här läget bara ute efter sim och minneskortet. Två dygn senare upptäckte han att det hade fryst i kölen så han började hacka på i en på skrovet. En isbit lossnade och flöt upp. Han slängde isklumpen på durken och fortsatte, efter ett tag upptäckte han att de lös från isbiten och där infryst i oljan låg hans s7a, med 40% batteri kvar.. Endast några få repor. Funkar hur bra som helst nu.

 

Löjligt med tanke på att jag själv råkade tappa min en HALV METER ner i durken för bara 4 dagar sedan och min totalkvaddades..

 

8/4

Som första båt i år passerade vi 80 breddgraden! Första gången någonsin en expeditionsbåt var uppe i norra packisen i mars månad. De ni!

 

Så en hel dag cruisade vi runt i isen och sen gick vi till Smeerenburg och la oss i en fin vik (i isen) under kvällen bestämde vi oss för att ta en promenad och utrustade oss själva och gästerna med isdubbar, flytvästar och kameror. Första gången jag gjorde en snöängel uppe i arktis på massa is. Efter en stund gick jag och Mattias och satte oss på en is-hög och filmade lite, jag slutade filma och vi skulle ställa oss upp och börja gå tillbaka mot båten. Jag hoppade upp och flög ner. Precis som man säger, upp som en sol och ner som en pannkaka. Problemet var bara att de inte tog stopp utan jag sjönk ner i ett hål med vatten upp till låret. Stöveln blev helt vattenfylld och en isande kall bränna spred sig i hela benet. Jag han inte reagera alls innan Mattias drog upp mig och sen vandrade jag och Mattias väldigt snabbt tillbaka till Origo igen. Det kändes som den längsta promenaden någonsin och de kändes verkligen som om vattnet i stöveln frös till en stor isklump runt min fot. Det brände i hela benet. Jag kom ombord, sparkade av mig alla kläder och satt sen på toan inne i duschen och spolade ljummet vatten på hela benet tills de slutade sticka och pirra. Sen gick jag och tömde ut en halv liter vatten ur stöveln.

 

9/4

En trevlig morron med en väldigt trevlig valross som låg och sov i en bajshög på ett isflak bredvid båten. Han kollade på oss ett par gånger och flappade lite med sina bakbensfenor men brydde sig inte nämnvärt. Efter att ha legat om styrbord ett bra tag svängde isflaket eller båten runt lite och så såg vi två blodiga märken på honom, han vilade troligen ut efter en fajt. Alla var extas över att få ha honom så nära. På kvällen åkte gästerna ut i zodiak och kollade på fler lite livligare valrossar i vattnet medan besättningen satt och drack go-kaffe i mässen. Efter fikat kollade vi mob-båten och den fungerade fin-fint. Vi tänkte ta en tur med besättningen med de kom massa is ivägen så de får vänta.

11/4

Sista middagen med gästerna idag. Hör och häpna! Emil dök upp precis innan middagen med sin VITA SKJORTA!!!! Lyckan är total!! Jag blev tvungen att ta ett litet bildbevis bara för att ingen skulle tro mig. Jag bönade och bad förra året, jag har verkligen försökt med alla övertalningsförsök i världen på de senaste två krysserna och nu när jag inte orkade bry mig längre så hände de! Det ända som är tråkigt är att vi inte hade några klaffar till honom, vi hade ett par styrmansklaffar men de ville han inte ha. De låg i bröstfickan så under middagen när han höll tal för gästerna så plockade han upp dem och drog nått skämt eller nått för alla skrattade.

Titta här, så himla fint med vit skjorta. Synd bara att han vägrade sitta helt stilla så jag fick en bra bild (dålig fotograf som inte vill erkänna).

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra kryssen

Tisdagen 26/3 2017

De sista dagarna på första kryssen flöt ihop i ett, det blir lätt så när man har samma invanda rutiner dag efter dag. Igår kväll skulle vi tuffa in till Longyearbyen hyffsat tidigt men en vit lurvig sak kom emellan.

Den sista biten in var ganska svajig och gästerna försvann ner i hytterna ganska snabbt efter middagen. Jag har en liten filmsnutt från bryggan där vi precis har lagt till och ska fixa landgången och jag kan säga er att 25 minusgrader och 17m/s är ingen bra kombo med snö. Just i det ögonblicket när Mattias och Vincent står på kajen och sliter i den fastfrusna och nedsnöade landgången och tjock snö blåser horisontellt så är jag ganska nöjd med att jobba inne i mässen, jag och Christian stod vid elementet och såg på när våra hjältar ombord såg till att alla skulle kunna komma av båten.

 

Turnaround-dagen har varit hektisk men ändå helt okej, vi visste att vi skulle få fullt upp hela dagen så vi gick och la oss tidigt, eller ah så fort vi kommit in till kaj då.

Dagen till ära har vi bara rivit lakan och städat in i de sista, vi hann med ett snabbesök på Kroa för lunch så klart men annars har vi bara spenderat dagen med städning. Gästerna började droppa in vid 15:30 och sen var det bara att tuta och köra, eller i alla fall köra.

 

Måndag 27/3

Frukosten flöt på superfint idag även om jag var trött som en lyktstolpe. Det gick lite si och så med sömnen i natt, fattar inte hur det kan vara så svårt att sova när maskin stängs av. Det blir så tyst att man kan höra sina egna andetag och så ligger man vaken flera timmar och kan verkligen inte sova, tur för mig att de startade upp maskin vid 05 igen för sen somnade jag gott i min vibrerande kudde under min vibrerande lampa i min vibrerande, mullrande hytt. När vi lämnade Longyearbyen gick vi upp mot Pyramiden och cirkulerade lite utanför. Idag har vi fortsatt utforska isfjordens olika system och har svängt förbi Tempelfjorden och är i skrivande stund på väg till Ekmanfjorden. Vi har fått fota en ensam valross på ett isflak som var modig nog att posera för oss ett tag innan vi kom för nära. Jag ska ner och hjälpa Nicklas förbereda middagen nu.

 

30/3 2017

Torsdag

Jag gick igenom grinden och började promenera längst med älven på en liten grusväg. Ett högt stängsel löpte längst med grusvägen på andra sidan och utanför sträckte sig en vårgrön äng. De två björnarna som låg och sov på ängen skulle inte vakna och absolut inte gå in genom grinden till den här grusvägen. Även om den skulle göra det så finns det öppningar i stängslet ut till gräsplanen ungefär var hundrade meter. Efter fem minuters promenad i den sköna vårmorgonen får jag syn på den ena björnen som nu har vaknat utanför stängslet lite längre bort. ”Shit” tänker jag och vänder mig om för att komma bort till ingången snabbt. Där borta står redan den andra björnen som har kommit in innanför grinden. ”Nu är jag rökt” tänker jag och börjar springa bort mot en av öppningarna i stängslet, måste jag hinna dit före björnen på utsidan och ta mig bort mot torget och gömma mig. Försent, den första björnen har redan galopperat över gräsängen och kommit in genom den närmaste öppningen. Nu var jag instängd mellan stängslet och floden men en hungrig björn framför och en bakom mig. Jag börjar klättra upp på stängslet för att komma undan de båda blodtörstiga björnarna men de är redan framme vid mig båda två. De står på bakbenen och sliter i luften med de stora framtassarna och försöker få tag på mina ben. Deras stora svarta klor glittrar och deras käkar är indränkta i gammalt blod. Den ena björnen gör ett försök till att klättra efter mig i stängslet och slår med tassen efter mig, den får tag men ena klon i mina jeans och sliter ner mig.

 

 

Andra morronen tvärvaknade jag med en puls på 170. Det var en sån dröm där man vaknar kallsvettig och hyperventilerar. Jag behövde säkert 10 minuter för att landa i mig själv igen och fatta att det bara var en dröm.

När jag låg där i min koj och försökte andas stilla och normalt för att inte väcka Nicklas hörde jag hur de knarrade i den torra isen utanför och i mitt yrvakna tillstånd tänkte jag att det var en hungrig björn på andra sidan ventilen som bara ville äta upp mig så jag vågade inte öppna och titta efter. En halvtimme senare hörde jag Guide-Martins stämma ljuda genom korridoren när han klackade på alla hytter och berättade att björnen var precis vid skeppet. Jag hoppade i kläder och rusade upp på däck med resten av besättningen och där utanför min ventil stod en blodig björn.

Jag fick veta att den bara varit där någon minut när jag kom upp så den kan omöjligt ha väckt mig och knarrat utanför ventilen hur konstigt sammanträffandet än var.

Björnen stannade bara förbi en snabbis och tackade nej till gevalia.

 

Nu har vi legat infrusna i isen i tre dagar för att vänta ut ett par sovande björnar. Först trodde vi att det var en mamma med en tvååring unge men efter ett dygn med 100 olika teorier på exakt vad vi såg (efter att en tredje björn dykt upp längre bort) har vi kommit fram till att det är en liten hona som blivit uppvaktad av två hannar varav den ena vann fajten som vi alla missat mitt i natten och den andra sprang iväg för att slicka såren och ta en sväng förbi skeppet.

Under dagen har vi nu äntligen lämnat Hornsund och Samarinvågen för nya äventyr och sjösjuka. Dagen har varit lugn och intagen i horisontalt läge för de flesta ombord. Lagom till fem kom vi in på lite lugnare vatten och nu är det ganska platt, ett litet rytmiskt ridande fram och tillbaka för vår kära Origo men ingenting att klaga över! Vi gick förbi Bellsund och är nu på väg till Kongsfjorden.

 

 

Gästinlägg av Mr.Flyg

2017-03-30

 

Vi har bevittnat starka vindar och mordlysna stormar på våran väg till Svalbard. Men vi saltstänkta sjömän står kvar och tar i mot modernaturs vrede med glädje. M/s Origo får bekänna färg på denna resa vi har givit henne. Och ack visar hon resultat av uthållighet och styrka. Vår resa över Barents hav gav fruktan och rädsla när vi satte kurs emot den isbjörnstäta ön i norr.  Vågorna visade ingen barmhärtighet mot våran älskade Origo. Medans stormfåglarna lekte i stormen och vågorna, och man kunde med skärpt öra höra deras skratt åt oss.  De gav ej vika dom ståtliga fåglarna och heller gav vi ej vika för det som komma ska. Färden var lång över barens hav. Efter tre dagars lång färd såg vi de klippiga bergen i strax klockan ett om fören. Glädje och lättnad omfamnade båten när vi såg land. Färden var äntligen klar. Väl vid kaj vid Longyearbyen kunde man känna Svalbards stränga kyla, en lätt bris omfamnade den lilla byn. Snön låg som ett täckte av moln på den bergiga ön.

 

Fortsättning kommer ..

 

 

2 apr

Ni vet när man har en sån riktig jävla skitdag där allt går fel och man bara vill gräva ner sig i kojen och försvinna. Jag hade precis en sån dag för ett par dagar sedan. Allt gick helt fel och de sista som hände innan jag skulle krypa till kojs var att min (sedan innan hatade) telefon fick för sig att inspektera durken lite närmare och på egen hand. En fin liten krosskada och en helt grön flimrande skärm som resultat. Detta innebär att alla ombord har haft lite extra övningar i att purra folk, eller mig, då jag inte längre hade någon väckarklocka eller klocka överhuvudtaget för den delen. Andreas sen tidigare klampat in och tänt taklampan har nu lärt sig att smyga med en kopp kaffe, Nicklas är också duktig men har inte förstått kaffets magiska dofter på morronen. I övrigt har de sista dagarna på kryssen även dem smält ihop till ett flimmer av rutiner så de gick av bara farten.

Captains dinner idag men Emil tvärvägrade att sätta på sig vit skjorta även den här gången fastän kocken, jag, Nicklas, Daniel och Andreas hade varsin på. Någon som har förslag på hur man övertalar en blyg kapten?

 

 

3 apr -17

Idag var jag och Nicklas betydligt mer förberedda på turn-around och hade redan förberett en hel del. Lite mer fritid där runt lunch innebar en ny mobil till mig så nu har jag en jättefin liten Samsung med Spotify så jag kan fortsätta lyssna på musik = Glad Bell!

Nicklas stod och bölade när vi sa hejdå till gästerna och jag var inte långt ifrån, men det nya gänget verkar vara ett riktigt trevligt gäng och jag har redan skojat lite med dem så det här blir toppen!

I skrivande stund sitter jag och mår allmänt dåligt för Origo tycker att det är så himla kul att gunga runt på havet som en liten badanka, jag ska ner till min koj och fortsätta läsa i min bra bok, Stolthet och fördom från bästa Jane Austen!

 

Första kryssen för året

Lördag 18/3

Efter en utmattande tur över Barents hav (som för övrigt fick 7 av 10 i stormighet av den mer erfarna delen av besättningen) var det dags att unna sig någonting roligt. Audun tog med oss på en galet rolig skotertur genom Longyearbyens angränsande vildmark. En snöskoter är ingen liten pryl så jag ville inte köra själv. Att åka med Emil var absolut inte ett alternativ så Nicklas fick ta den smällen. Istället fick jag sitta bakom finaste Mattias som lovade dyrt och heligt att köra lugnt.

Fem minuter senare tjöt jag av skratt och hetsade stackarn att köra så snabbt de gick över alla gupp, lyckligt nog tog han det med ro och gjorde som jag ville och vi flög fram i en jädra fart, vi satt alltså på 500 hästar.  Färden tog kanske 40 minuter och väl framme så fick vi klättra ner i en isgrotta och kolla på en fossil (ett löv). Sjukt läskigt att klättra 10 meter ner och släcka pannlamporna och sitta instängd där i totalt mörker.

Väl ute i friska luften där näsorna förfryser så fick vi känna på stabiliteten på skotrarna och köra ner för stup typ, eller branta bergssluttningar. Jag trodde min sista stund var kommer ett tag, samma känsla som när man åker Balder och precis ska ner i första backen. Mattias skötte sig alldeles utmärkt och gasade så jag nästan fick andnöd av allt skratt. Vi vart hemma igen alldeles för snabbt och helt slutkörda i hela kroppen. Alla satt med varsin kaffekopp som zombisar.

Under de sista dagarna innan gästerna kom så har vi pysslat, frusit, skrapat is inne i byssan och ätit god mat, precis som det ska vara här uppe i Arktis, kan tillägga att det är 32 minus ute nu.

 

Söndag 19/3

Jag trodde det var torsdag imorron när Christian berättade att de blir soppa, men de visade sig att det bara är söndag. Tänk vad fel man kan ha! Jag älskar verkligen känslan av att bara koppla bort omvärlden och inte ens behöva bekymra sig om vilken dag det är när man är till sjöss, ärtsoppa eller ägg och bacon bestämmer vilka dagar det är!

Förutom en klarblå himmel med strålande sol, 10-15 grader kallt och spegelblankt vatten så har söndra Svalbard även bjudit på is och inte bara en utan två isbjörnar. Enligt våra eminenta guider Eirik och Ole så var det en hane som dregglade efter en hona, det är parningstider för våra polarnallar nu. Vi la oss stilla i isen och hoppades på ett litet besök men de höll sig ett par hundra meter bort. Nu har vi lämnat Hornsund och är på väg till Bellsund (mitt sund) och hoppas på en lika fin morrondag! Vi beräknas komma fram tidigt imorron bitti.

Till middagen idag fick vi paté som förrätt och kyckling med ristimbaler och currysås till huvudrätt. Efter att ha slukat min paté som en hungrig gris har jag kommit fram till att jag önskar mig paté som förrätt när jag fyller år! Paté och Christians chokladbollar!

 

Det har börjat rulla lite nu på kvällskvisten så jag ska dricka upp mitt te och gå ner till Nicklas och sjösäkra allt i baren!

 

 

 

Måndag 20/3

När man befinner sig i Arktis händer det att däcket blir halt av is och snö, då går matroserna och saltar så att gästerna ska kunna stå stadigt med kamerorna. Saltet har en förmåga att fastna under skorna och sen är alla heltäckningsmattor i hela båten marinerade i stora saltfläckar. Det är jobbigt att dammsuga upp.

Våra fina matroser bankade loss närmare 15 ton(!) is från båten och kastade ner ankaret för att låta gästerna tag en första tur i zodiakerna. Vi fick tillbaka 15 ispinnar till middagen, men han städa hytterna under tiden de tog för dem att bli kalla.

I skrivande stund är vi på väg till Polpynten för att hälsa på valrossarna, vi hoppas i alla fall att de finns några där. Gästerna blir purrade vid 05:00 OM de är några hemma. Annars blir det frukost som vanligt.

 

Tisdag 21/3

De blev inga valrossar vid Polpynten men alla var ändå vakna och riktigt hungriga till frukosten! I övrigt gick förmiddagen i ett naffs och vi han till och med vila lite innan lunchen. Jag och Nicklas börjar bli riktigt sammansvetsade i rutinerna nu så allting går som en dans för det mesta. Förutom idag när Nicklas skulle dammsuga i två hytter och klampade in i Andreas hytt för ett eluttag medan Andreas själv låg omedveten och sovandes i kojen. Stackars Nicklas blev livrädd när han insåg att någon faktiskt sov där. Själv stod jag dubbelvikt av skratt! Andreas sa efteråt att han inte märkte ett dugg. Efter lunchen for gästerna iväg i zodiakerna och var borta i flera timmar. Besättningen hade salongsmys och drack kaffe, jag låg och snarkade i soffan. Det var ett gäng lyckliga istappar som kom tillbaka iallafall för de hade fått se både valrossar och sälbäbisar OCH en jättefin solnedgång.

Jag ska öva på eftermiddagens sysselsättning i kojen nu.

 

Onsdag 22/3

Natten till idag kom finaste Mattias med isblå ögon in i hytten och purrade oss för ett norrsken. Både jag och Nicklas galopperade upp på bryggan och sen stod jag ute på däck en lång stund och frös hela vägen in i märgen med det var så värt. Föreställ er ett mjukt, vitt stråk av en dimma som lika väl hade kunnat vara änglar, förföriskt dansandes över himmelen, fina stjärnor och en ständigt pyrande solnedgång i andra änden av synfältet.

Vi har haft turen att ha en lika fantastiskt fin dag! Såg min första valross för året, och den andra. En sån halvstor hög med dallrande brunt hull som man bara vill nypa i! En helt outstanding soluppgång (säger ju att de alltid är finare än nergångarna) och en fin nergång nu på kvällen.

Till middagen hade vi dock inte lika tur, Christian hade missat lite på dagarna och fixade ärtsoppa och pannkakor till dagens middag…  Det gör såklart inte så värst mycket, våra gäster är inte så himla noga med ärtsoppan på torsdagar, inte alls faktiskt. För att skapa mysstämning dagen till ära så passade jag på att duka med Gunnels fina ljus också, tack Gunnel för att jag fick ta med dem! Det blev så himla fint och gästerna blev glatt överraskade. Christian kanske släpper en fin bild till mig så du får se.

Uppe i norr

Efter en utmattande tur över Barents hav (som för övrigt fick 7av 10 i stormighet av den mer erfarna delen av besättningen) var det dags att unna sig någonting roligt. Audun tog med oss på en galet rolig skotertur genom Longyearbyens angränsande vildmark. En snöskoter är ingen liten pryl så jag ville inte köra själv. Att åka med Emil var absolut inte ett alternativ så Nicklas fick ta den smällen. Istället fick jag sitta bakom finaste Mattias som lovade dyrt och heligt att köra lugnt.

 

Fem minuter senare tjöt jag av skratt och hetsade stackarn att köra så snabbt de gick över alla gupp, lyckligt nog tog han det med ro och gjorde som jag ville och vi flög fram i en jädra fart, vi satt alltså på 500 hästar.  Färden tog kanske 40 minuter och väl framme så fick vi klättra ner i en isgrotta och kolla på en fossil (ett löv). Sjukt läskigt att klättra 10 meter ner och släcka pannlamporna och sitta instängd där i totalt mörker.

Väl ute i friska luften där näsorna förfryser så fick vi känna på stabiliteten på skotrarna och köra ner för stup typ, eller branta bergssluttningar. Jag trodde min sista stund var kommer ett tag, samma känsla som när man åker Balder och precis ska ner i första backen. Mattias skötte sig alldeles utmärkt och gasade så jag nästan fick andnöd av allt skratt. Vi vart hemma igen alldeles för snabbt och helt slutkörda i hela kroppen. Alla satt med varsin kaffekopp som zombisar.

 

Under de sista dagarna innan gästerna kom så har vi pysslat, frusit, skrapat is inne i byssan och ätit god mat, precis som det ska vara här uppe i Arktis, kan tillägga att det är 32 minus ute nu.

 

 

8-10 Mars

8 Mars

Imorse dundrade Andreas in och tände taklampan.. Jag hade inte vaknat av mobillarmet. Christian och Niklas hade gjort en testfrukost tillsammans och jag kom upp lagom för att äta,  lyxigt!

Under förmiddagen hände inget spännande, vi rensade och rengjorde alla golvbrunnar, takfläkt och handfatskrökar i hytterna,  jag råkade dundra in i TamaguchiJohns hytt när han låg och sov så 10ans badrum är inte städat.

Precis innan lunchen passerade vi en cirka 800 meter hög och cool klippa. De seglade förbi någonting som iallafall i mina ögon såg ut som en örn av nått slag.

Vid eftermiddagens kaffepaus spelade vi en snabb omgång frågesport i mässen när en ljummen sötaktig  doft kom dansande in i våra sinnen och efter en snabb titt i byssan kunde vi konstatera att Christian bakade bullar och bröd. Jag tog fram kameran och försökte få till en fin bild på dessa konstverk men vet inte om jag lyckades,  båten rullade så förskräckligt. Vi passerade Stat och gick utomskärs precis då.

Under kvällen påbörjade jag ett träningspass i möbelpolish men fick sluta för stunden då jag insåg att de behövdes färg innan polisen skulle göra sitt.

Jag är ganska trött trotts att jag sov i 10 timmar inatt så ska sova så fort jag hängt upp tvätten.

 

 

9 Mars

Fantastiskt trevlig men något händelselös dag idag. Jag lyckades vakna av larmet, hade en lugn morron med städ,  disk och tvätt. Fortsatte med samma visa under eftermiddagen och ställde till med besättningsmys under middagen. Jag och Nicklas hämtade Gunnels fina ljus och släckte ner den hårda belysningen i mässen, dukade fint och hade filmkväll med popcorn efteråt! Moana,  bästa Disneyfilmen på länge! Vi passerade Trondheim imorse och jag funderar på att gå upp inatt när vi passerar polcirkeln!

 

 

10 Mars

Vincent är bäst på att purrade,  han smög in och la en mjuk hand på axeln och man liksom gled in i medvetandet på ett trevligt sätt,  30 minuter kvar till polar cirkeln.  Efter (enligt mig)  10 sekunder for Andreas in,  tände och gastade  ”5 minuter kvar! ” bara att sega sig upp liksom. Kunde knappt hålla ögonen tillräckligt öppna för att se trappstegen i lejdaren.

Som tur är så var detta bara början på en av världens lyckligaste dagar! Allt trä ombord är polerat och nästan alla hytter är iordning!  På eftermiddagen tog vi en sväng förbi badtunnan och jag säger bara de,  man kan nog inte förstå känslan av att glida fram i en 42 grader varm badtunna och titta på de norska snötyngda bergen längst hela kusten! Känna is vinden och hettan på samma gång och veta att ju längre norr ut  desto finare! Min åsikt är att Svalbard är någon av de finaste platserna på jorden!

Under kvällen har killarna monterat ihop en grill och nu har vi ätit grillad ryggbiff med bea! Jag fick smaka en av Christians fantastiska chokladbollar också,  får ni någonsin chansen så ät!

Tromsö imorron och där får vi äntligen en fungerande torktumlare!

 

Guppi

Första natten under gång var minst sagt otrevlig, vi visste alla att de skulle bli en bumpy ride men helt seriöst,  jag var på väg ner i durken löjligt många gånger,  jag har min kod långskepps och i början när vi stampade i vågorna gick de jättebra men när vi rundade Danmark och satte kurs upp mot Norge så kom rullningarna och de gick också bra till en början.  Men sen alltså.. Försökte flytta mig runt i kojen på olika håll för att ligga någorlunda stadigt,  låg på tvärs med huvudet i en ventil men de gick inge vidare. Fram mot småtimmarna klättrade jag upp i den tredje kojen i hytten och la mig ovanpå alla galgar och täcken men efter bara en kvart åkte jag rutschkana ner till min egen koj igen. Här bestämde jag mig för att ge upp så jag hoppade ner och drog på mig en tjocktröja och gick upp på bryggan. Vi krängde 35 grader åt varje håll så ni kan ju föreställa er hur de kändes.

 

Det var en tilltuffsad  och trött Bell som fixade inför lunchen, städade toaletter och pysslade. På eftermiddagen unnade vi oss lite ledigt.  Vädret var perfekt och bästa Daniel drog igång badtunnan så innan middagen såg de ut såhär.

 

Nu är vi på väg!

Vi startade dagen lugnt med en kopp kaffe (och te för min hals) framför nyhetsmorron innan vi började springa runt och sjöstuva  allt löst i skeppet.  Käraste Ellie kom och sa hej då och fick följa med en kort sväng från Pir 4 bort till Lindholmen där vi kastade av skräp innan de stora äventyret började.

Vi tuffade sakta ut genom en disig Göta älv med snötyngda vidder längst sidorna.  Vi tuffade på ganska bra i 9.2 knop och innan man hunnit blinka hade vi passerat Vinga. Jag passade på att packa upp mina väskor innan vågorna tog över och gungade oss bort till Skagen. Det var inte många som inte var påverkade av sjösjuka på ena eller andra sättet under överfarten men Kock – Christian lyckades ändå koka ihop en aptitretlig soppa som man inte kunde motstå. Till min lycka hade han också bakat glutenfria frallor till mig.  Jag borde såklart ha tagit kort på dem för de såg ut som stora rosor,  superfina!
Efter lunchen ville vågorna inte ha med oss att göra längre så vi blev kringkastade hej villt. Lite kalaskross både i byssan och i mässen visar bara att vi kan bli ännu bättre på att sjösurra men det var ändå inte så farligt.
Väl framme i Skagen kom finaste Edvin och Peter från Freya och hälsade på. Efter en kvick lastning av dricka for vi sen iväg till Freya för att titta runt lite och jag säger bara åh maj gaad vad fin hon blir!!!! Jag måste ha sagt ”fan vad sjukt” minst 30 gånger när vi gick igenom de nya hytterna och  salongen hela vägen fram till lastrummet.  Nu behöver man inte gå utomhus för att hämta dricka och mat!! Sen åkte vi tillbaka till Origo och spelade en omgång av Fjällbackaspelet som Nicklas åter igen vann. I skrivande stund har vi kommit ut till de mörka guppade havet igen och ska sova. Både jag och Nicklas är eniga om att de kan bli en natt med flygturer.

Försmak

Jag har gått och stampat hela februari för att få komma iväg till Svalbard och nu är de nära. När jag mönstrade på kl 9 imorse kändes det lite overkligt,  pirrigt men mest roligt att äntligen få vara ombord på riktigt och till och med vädret har försökt förbereda oss genom att ge en försmak på den snö som kommer möta oss där uppe i norr.

 

Både jag och min fina mässman Nicklas känner oss ganska redo för sjögång, norrsken och disk.

Imorron klockan 10 har vi beräknad avgångstid. Bring it on!

Kaffemaskinen 2.0

Jag börjar allvarligt bli rädd för att lägenheten kommer se ut som insidan på en maskin när jag kommer hem från Svalbard. Tur att Erik skriver examensarbete och förhoppningsvis är ganska upptagen ändå! Jag får be Martin hålla koll på Erik för nu går de utför.. Kaffemaskinen stod på tur och efter att Erik suttit en halv dag och skruvat isär den så kan man nu starta den från sovrummet med ett knapptryck.. Jag hörde mummel om en hel bar-tapp ut ur kylskåpet och ni vet ju hur kylen har fått en slang rakt ut tidigare.

Har iallafall snart packat färdigt så förhoppningsvis kan Erik bära väskan bort till båten i eftermiddag. Ska bara försöka tvätta bort några envisa fläckar på mina skjortot från julmiddagarna.

Stay tuned for the following trip up to Svalbard!

För att han är ingenjör..

Här är klockan 23.35 och jag har gått och lagt mig.  Hörde mystiska ljud från vardagsrummet och kollar,  där sitter Erik,  hopplöst ingenjörsfall och har plockat isär hela skrivaren..

 

Har för övrigt planterat en mango idag..  When life gives you sunshine,  plant a mango! Visste ni att den gigantiska mangokärnan bara är en skyddskappsel för den riktiga kärnan!  Så man måste blötlägga och knäcka upp kapseln för att kunna plantera den.