Blåval och polarnallar!

9 juni

Vi satt i bilen och höll andan, hyperventilerade och kollade på klockan större delen av vägen till flyget. Vi var ute i god tid men av någon anlednig var de totalstopp på typ alla vägar i hela Göteborg. Vi rusade in på flygplatsen 4 minuter innan väskincheckningen stängde men han tack och lov att lämna in väskorna. Direkt efter hittade vi MaskinistPär i en annan väskkö så vi hade sälskap bort till gaten. Dessvärre var säkerhetskontrolleen fullare än nånsin så när vi väl kom igenom så fick vi rusa bort till gaten på final call och kasta oss in i en flygbuss och åka ut till ett mindre propellerplan som tog mig, Erik, MaskinistPär, KaptenKenth, MatrosJonas, KaptenLenart Direkt till Oslo. Där mötte vi även upp GuideJens och StyrmansGustav innan vi åkte vidare upp till Longyearbyen. Vi landade som vanligt i solsken mitt i natten och åkte bort till Freya och Origo för att lämna av väskor innan vi fortsatte bort till Riggen där vi skulle sova.

 

Fyra väldigt trötta människor stupade till kojs i vårat rum.

 

 

10 juni

Jag fick träffa MässGustav och PraktikantClara ganska tidigt på morronen tillsammans med övrig besättning. Vi städade hytter fram till 13 och drog till Kroa tillsammans med Origogänget innan 12 glada kineser kom ombord. Vi han tuffa ut en bit i isfjorden innan vi fick syn på en blåval, samma visa som förra året på Freya när vi också fick se en blåval på första timman av första turen.

 

 

11 juni

Strålande sol och isbjörn kan sammanfatta dagen. Kineserna köpte wiskey och satte sig uppe på bryggdäck redan på förmiddagen och besättningen var inte långsamma med att haka på tränden som slutade med lunch där uppe. Vi dukade upp långbord och buffe och så fick vi sitta och gassa i solen samtidigt som vi jobbade på d-vitamin-förådet. Isbjörn har vi såklart också fått se idag, en hona med två ungar.

 

 

12 juni

Vi har gått neranför Hornsund och runt udden längst ner under natten. Jag har aldrig varit på denhär sidan av syddelen av ön förut! Helt nya och okända farvatten för min del! Så spännande. Malmö har också åkt åt det här hållet så vi ser henne ibland i horisonten.

Jag fick ett par örhängen av en av gästerna idag. Under middagen. Superroligt då jag letade som en galning efter mina vita pärlor innan jag åkte men inte hittade dem och nu fick jag ett par istället!

 

 

13 juni

Idag hade jag frukosten själv så Gustav fick sova, jag tror han behövde de för han har varit trött ett tag.

VALROSS!! Jag älskar valrossar! Idag hade vi två vuxna med en liten unge imellan sig, jag stod och såg på dem hur länge som helst och tröttnade inte.

14 juni

Första dagen med sovmorron, Gustav hade frukosten idag så jag sov till 8! Vi började förmiddagen med gigantiska isberg som vi var tvungna att ta kort på, dessvärre var inte alla lika imponerade som jag men de var helt gigantiska! Vidare hade vi en isbjörn som såg ut att kunna promenera hela vägen fram till båten om han bara inte hade tvärvänt 50 meter bort och börjat gå rakt upp mot land istället. Vi fortsatte med en björn som galopperade fram och hade fått vittring på nått, men den rörde sig snett upp mot land efter ett tag så vi såg den inte på riktigt nära håll. Nu på kvällskvisten har vi haft fler isberg och en mammanalle med två små. Dagen har med andra ord varit proppad med björn! Tänk att det var här alla björnar gömde sig!

 

 

15 juni

ÄRTSOPPA IDAG!!!

Jag älskar torsdagar för det innebär ärtsoppa, vanliga sjömän kanske glädjer sig åt punchen eller c-vitaminen andra blir glada för pannkakor men jag älskar ärtsoppa! Hela dagen gick väldigt snabbt, jag gick upp och plockade fram frukost med Uffe, städade med Gustav och han spela världens snabbaste omgång yatzee som tog ganska exakt 8 minuter innan lunchen (stekt fisk och potatis med en remoulad-liknande sås) skulle fram. Självklart hittade gästerna en björn ungefär 20 minuter innan lunchen och bestämde sig för en zodiaktur men det är väll fjärde eller femte gången en björn dyker upp en halvtimme innan maten på den här kryssen så vi är vana.

Under eftermiddagen bettade både besättningen och gäster på hur vida vi skulle frysa fast i isen eller komma ur den på vägen söder ut och jag kan säga att vi satt ganska hårt ett tag. Uffe ville muntra upp stämningen på bryggan och kom med popcorn medan jag försökte muta med te. I sånna här lägen är jag väldigt glad att ha Emil som kapten, han bara skrattar åt hela situationen och stressar inte upp sig i onödan eller blir sur som andra kanske hade gjort. Vi kom loss till slut och gästerna skålade i wiskey efteråt. Sen blev det servett och duk mangel för finmiddagen så de hinner stå i press och därefter även den efterlängtade ärtsoppan!!! Lite rolig situation varje middag med gästerna dock. Alla är från kina och endast tre stycken förstår engelska så de blir ett fasligt liv när vi försöker förklara vad de äter, hur de ska äta de och när vi försöker hålla kvar dem för efterrätt. För att vara helt ärlig så är de till och med svårt att få dem att koma klockan 19 varje dag, de droppar in mellan 10 och 19,30 vilket gör att vi måste springa jättemycket och varva huvudrätt, disk, efterrätt, dricka och mer disk varje kväll.

 

 

16 juni

Under natten har vi legat i discobukten för ankars och efter frukosten skulle gästerna i zodiakerna och åka ut till en strand. Där skulle det finnas ett berg med en dalgång precis som en canyon där massa fåglar bodde och hade bon. Större delen av besättningen hade aldrig varit i land här så efter att vi var klara med frukosten så hoppade vi i den tredje zodiaken och hängde med bort. Det var helt fantastiskt! En kort stenstrand och en lång gräsmatta med revben från en eller flera grönlandsvalar utspritt, längst bort mot klippan forsade det ut en vattenström från canyonen och renar gick på slänten och betade. Svein och Jens hade varit ute tidigare och kollat att det inte fanns någon björn inne i canyonen och de gick före även när vi skulle in. Massa rävar smög omkring nedanför klipporna för att få sig en matbit och vi smög in för att få oss ett par bilder. På vägen mot båten igen hittade vi en massa renhorn som vi tog kort med innan vi fortsatte mot Freya.

Vid trefikat kom en del gäster och drack te. En hade med sig små inpackade bollar med te som han bjöd oss att smaka på. Det var alltså ett 13 år gammalt te, ju äldre destu finare och de finaste teerna var 30 år! Teet var ett svart te inpressat i ett mandarinskal som man kunde brygga minst 4 koppar på och de var bra för magen. De doftade av varma sommardagar i stallet och väckte trevliga minnen från de somrar jag var på ridläger. Jag blev väldigt kär i teet och fick en teboll!

 

Jag sitter i skrivande stund och fixar en presentation och ostindiska companiet och kinas president som var ombord för ett par år sedan. Guiden trodde det skulle uppskattas bland alla våra gäster som så lägligt är just från kina. Får bara hoppas att de går bra med tolken.

 

Homeward bound

De känns konstigt att stå hemma på landbacken i somriga  Svea rike igen. Knappt en vecka har gått och jag har hunnit ta igen de mesta man missar på två månader.

Idag väntar bravader ute på Claes och Pernillas lantställe. Dålig teckning på mobilen, kossor och lerduveskytte kan nog sammanfatta dagen bra.

 

Gruva 3

Så efter den sista turn-arounden för den här gången så blev jag och Nicklas lediga! Hela besättningen åt lyxmiddag på hotellet och sen drog några vidare till Carlsberger för att riktigt slappna av. På morronen idag var det inte fullt så trevligt och avslappnat och jag spenderade förmiddagen i horisontalt läge.

Vid 13-tiden kom en buss och hämtade upp oss och så begav vi oss iväg mot Gruva 3 där vi sedan spenderade 3 timmar på guidad tur. Vi matades med massa spännande information om Svalbard och Longyearbyen som gruvsamhälle förr i tiden. Gruva 7 är fortfarande i bruk här i Longyearbyen och Svea är en annan gruva som är i bruk i Barentsburg. Hela turen avslutades med en vandring in i Gruva 3 där vi fick se de olika lagren i bergen, tågen och rälsarna och sist men inte minst en Fröbank. Alltså INTE den stora globala fröbanken som visserligen inte ligger långt bort men en annan mindre fröbank där man sedan 27 mars lagrar massa data från Mexico. Tydligen är de information om världen som ska lagras där i 500 år så att hackers inte kan komma och skriva om historien. Guiden berättade också att man i framtiden vill öppna upp mer av gruvan och börja köra tågen med turister. De hade varit så himla coolt och då kommer jag lätt tillbaka!

Under kvällen kom delar av den nya besättningen som börjar jobba imorron. Vi ska ta våran sista lediga dag här och åka iväg till museet och kolla runt i butikerna. Jag måste packa lite också, det är mycket saker man har hunnit sprida ut på båten under 8 veckor. Jag var smart och började så smått igår men man ska ju helst kunna dra igen dragkedjan på väskan också!

Jag filmade bara i gruvan så ni får se de senare på film men jag bjussar på den här coola bilden som vi fick från en gäst ombord nu på sista kryssen!

 

Femte kryssen

 

Onsdag 19 april

Våra turn-arounder är ofta mycket stressiga, det är mycket som ska hinnas göras på kort tid. Igår kväll bestämde jag och Nicklas att den här turn arounden skulle bli den bästa av alla och mycket riktigt, idag gick det så himla bra! Vi var helt klara kl 13 och tog en tur till byn för att äta, kom tillbaka vid 15 och han duscha innan gästerna kom. Så himla underbart. När besättningen skulle presentera sig kom både jag och Nicklas sedvanligt i vita skjortor, Emil, Andreas, Daniel OCH Mattias dök upp i vit skjorta. Den ni! Vi bestämde även att detta skulle bli bästa kryssen och gästerna är toppen, vädret har varit toppen och Martin hittade första isbjörnen direkt efter middagen. En sån söt gul tussnalle som borde varit med i reklamen för tabletter mot halsbränna. Våran fina dag är mycket tack vare fina Mattias som hjälpte oss att diska och dammsuga OCH byta påsar i papperskorgarna! TACK! Nu ska jag sova så jag är pigg till frukosten imorron.

TORSDAG 20 april

Dagen som alla sjömän associerar med ärtsoppa, pannkakor och en liten punsch till! Dagen drog igång lite segt med en första frukost där hela 5 kannor kaffe gick åt! Midnattsolen is to blame for that! Yes ni läste rätt, midnattssolen kom för att stanna till 23 augusti. Vi har haft en allmänt lugn dag med lite av en transportsträcka upp till norra delen av ön. Vi har haft mestadels vatten och lite berg om styrbord. I skrivande stund är vi n

 

ordost om Fuglesongen.

 

Fredagsmys 21 april

6 dagar kvar på sista kryssen och hela perioden här uppe, men den 27 räknas inte riktigt så egentligen bara 5 dagar kvar tills captains dinner och avslutningen. Bara 4 dagar kvar till min födelsedag men måste säga att dagens bravader blir svårslagna. Jag och Nicklas bestämde ju redan från början att detta blir bästa kryssen och idag när vi startade upp maskin och jag höll på att vibrera ut ur kojen så tuffat till Smeerenburg. Det var ett riktigt bra beslut, vi hade en sovande björn redan kl 10 på morronen och hon reste sig upp efter någon timme och har följt iskanten. Vi sa hejdå till luddisen, som jag först döpte till Putte men som nu står under namnet ”Hon”, strax efter 18 och gästerna är helnöjda (och besättning + guider med). Även om hon inte satte tassarna på skrovet så var hon nära helatiden och uppvisade massa fina poser som ”rulla runt”, ”visa upp magen” ”sitta på rumpan” ”hoppa jämfota efter 50 förskrämda sälar”, ja ni fattar, en riktig liten fotomodell. Lunchen hölls flytande under en timme och middagen lika så. Tyvärr tilltog vinden och snön blåste horisontellt i vanlig ordning ska aldrig (ALDRIG) mer klaga på snö och vind i Göteborg alltså. Promise. Man vet inte vad snö i horisontell riktning är fören man kommer upp hit. Nu har vi gått runt Amsterdamöya och Dansköya för att ankra i Sörgattet och hoppas på att träffa på nallebjörnen Hon igen. Japp, där droppade Mattias ankaret.

Mina övertalningsförsök att få ta en ny ispromenad eller supermysig zodiaktur på min födelsedag går över förväntan bra. Bara 4 dagar kvar nu (nej pappa, inte 3).

Eftersom jag ska ha frukosten imorron så tänker jag krypa upp i kojen och slumra till lite nu. Det kommer ändå bli tillräckligt svårt att sova när maskin stängs av och hytten slutar vibrera.

 

Lördag 22 april

En sån där toppendag där man vaknar självmant av solljuset som sipprar in genom springorna runt stormluckan. Jag ville bara kasta mig upp och sjunga på

”God morgon värden, vilken underbar dag, säg vart går färden, vart åker vi idag?”

Nu var jag lite trött så jag låg kvar och njöt av guldskenet som sipprade in i ytterligare 40 minuter innan jag drog på mig kläderna och gick upp till mässen där nybryggt kaffe väntade. Jag blev klar med allt ganska fort och Christian som kände lyckan med mig drog fram fiskespöt så stod vi där i 10 minuter och fiskade. Helt underbar start på dagen. Inte alls kallt om man stod på babordssidan i solen. Det kändes som om man kastades till en sommardag i juli.

Efter frukosten höll en av guiderna, Oscar, en föreläsning om Andreexpeditionen som var otroligt underhållande, tårdrypande och spännande. (www.vegaexpeditions.com)

Dagen fortsatte med en zodiaktur för gästerna mellan lunch och middag och nu under kvällen har jag suttit lite på bryggan och bara njutit av att känna solens värme mot huden. Lyckan är total!

 

Söndag den 23 april

Idag har vi legat för ankar i Blomstrandhamna i Kungsfjorden hela dagen. Gästerna har varit ute i zodiakerna och hämtat glaciäris som vi har servetar i gintonic hela kvällen. Jättevackra berg, grottor, två glaciärer, sälar, valrossar ja allt. En helt perfekt dag. Detta gav grabbarna lite tid att pilla i maskin och jag kan säga att de kom ut som sotare. Kolsvarta. 😀

 

Måndag den 24 april

Dagen innan min födelsedag och jag har mått så dåligt, förkylning på väg. Underbara överstyrman gav mig en påse fraxin eller nått liknande så nu på kvällen har jag mått toppen igen. Vad de än är så måste jag hitta och ha sånt hemma. Känner mig som ny igen. Dagen har spenderats i Bellsund och gästerna har varit ute på zodiaktur igen. De tycker nog de är skitkul! En minichampagne står på kylning och jag är så redo för den 25 april, bring it on.

 

 

Tisdagen den 25 april, min och Kenths födelsedag!

Grattis Kenth!

Tankarna dras direkt mot 25-april-bron i Lissabon. Saknar värmen lite just nu när allt är is och snö. Nicklas purrade mig med en kopp kaffe på kojen imorse och var således den första som önskade mig grattis och dessutom sjöng för mig. Jag hoppade upp och gick till mässen för att hämta frukost, alla gäster skrek grattis och började sjunga. Hur i hela friden gästerna visste om att jag fyllde år förblir en gåta ett tag till men jag tackade och gick vidare till salongen med en tallrik lastad med frukost och hällde i mig en kopp finrexin igen, denna dryck är magisk! Blev pigg och kände mig någorlunda frisk igen och satte igång att städa hytter. Halvvägs igenom hyttstädet dök Kapten Emil upp och sa att jag måste signa mina vilotidspapper igen, det hade tydligen blivit nått fel på dem. I själva verket kom jag upp till salongen och möttes av sång och mandel-choklad- banan-mouss-tårta (med chokladbollar på) från den vakna delen av besättningen och guiderna så jag vart firad ordentligt! En jättefin bild på mig med allas grattis-önskningar fick jag också.

 

Vi lämnade Burgerbukta och tuffade mot ett annat ställe i Hornsund, nämligen Gnålodden där gästerna skulle ta en zodiaktur efter lunchen.

Under kvällen, när firandet led mot sitt slut och jag slutat jobba för dagen så öppnade jag en av mina två champagneflaskor. Nästa öppnas den 27 när jobbet är klart, sen är det två dagar av turistande i Longyearbyen innan planet tar oss hem. Först av allt ska vi till Isfjorden och närmare bestämt Dicksonfjorden. Får säkert lite täckning i natt när vi går förbi Longyearbyen så då får jag veta vad som hände på sista dagen av Olas rättegång, hoppas på ett riktigt långt smaskigt mail från mamma där allt är beskrivet i detalj. Så spännande men så jobbigt att hållas på sträckbänken ett tag till.

Fjärde kryssen

13/4 2017

En helt fantastisk start på tredje kryssen!! Härliga gäster, en fin dag och en helt fantastisk kväll som inte går att beskriva i ord. Vi tuffade in i en vik med helt spegelblankt vatten, hade världens bästa ljus så alla berg speglades i vattnet, åt bananasplit till efterrätt på middagen och tog en tur i zodiakerna och såg sälar, glaciär och isbjörnspår, gästerna hittade desutom björnen som tillhörde spåren men de gjorde inte vi. Tiden här uppe är helt underbar och kan bara beskrivas genom bild och film för att göra det äns lite rättvist.

 

15/4 – Påskafton

Skärtorsdagen och Långfredagen flöt förbi väldigt fort. Allt ombord går på rutin och allt känns som om de går i slowmotion samtidigt som de går i 120 knyck! Vi har letat björn hela dagen igår och under natten vände vi och gick söder ut, passerade isfjorden vid frukost och hade kommit utom räckhåll för mobilt nät när jag kom upp. Pissförbannad blev jag över att ha missat chansen att ringa och prata med min kära bror om hur rättegången går där hemma. Ett sms ramlade in från mamma som berättar att Olas advokat har spenderat onsdagen med att försöka bevisa Olas oskyldighet.

 

18/ 4

Den här kryssen har varit både rolig och snabb. Dagarna har flutit ihop värre än någonsin men har bjudit på både val och polarnallar. En kom nästan fram till båten när vi la oss vid iskanten imorse. Gästerna hade precis kommit in för att äta frukost och de 5 första hade precis satt sig ner med tallrikarna när Martin rusade in och förmedlade att en björn var på väg mot båten. Då var klockan 8, sen fortsatte frukosten i vanlig ordning först vid 08.45 när björnen kommit förbi och fortsatt bort i fjärran. Lunchen blev också uppskjuten från 12 till 14.30 på grund av en såndär gul liten fluffis. Det är ju inte svårt att förstå varför för de är så otroligt söta! Captains dinner blev den lyckligaste hittills, vi använde Gunnels fina ljus (troligen för sista gången för de börjar bli lite väl ljust ute) och när gästerna kom in så blev de så förtjusta att de drog för fler gardiner för att få mysstämning. Finaste Kaptenen själv kom med den vita skjortan på OCH sina pommes. Total lycka! Jag försökte my very best att fånga båtens tre ståtliga på bild men de lyckades väll sådär bra.. Döm själva.

I övrigt kommer lite andra bilder som lätt beskriver livet ombord och mina fotograf-skills…

DCIM102GOPRO
DCIM102GOPRO
DCIM102GOPRO
DCIM102GOPRO

 

 

Tredje kryssen och en liten bildbomb

4 april

Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna av mitt trummande ”vakna-upp-mjukt-mobilalarm” på vägen upp hit för att ljudet liksom kamouflerade sig med maskinljudet som vibrerar i hytten. Efter tre dagar hade huvudet lärt sig att skilja ljuden åt och jag vaknade av larmet som vanligt. Nu med fyra dagar av Nicklas ”VAKNA –NU-JORDEN-GÅR-UNDER-LARM” för att sen gå över till mitt vanliga igen med den nya mobilen (som jag för övrigt älskar) så vart det bara att börja om. Så när jag vaknade till lite i morse och bara skulle se hur länge till jag kunde ligga kvar innan jag skulle upp 06.45 så visade det sig att klockan var 07.08 Jag hoppade upp med ett ryck, drog benen över kanten och slet isär gardinerna till kojen bara för att bli sittande helt stum och stirra på Nicklas som gjorde exakt samma sak samtidigt. Han satt och tittade tillbaka på mig och vi satt där lite omtöcknade och stirrade dumt på varandra. Tillslut reste han sig upp och mumlade att han skulle pissa, jag mumlade tillbaka att jag försovit mig och så var morronen igång.

Att försova sig 20 minuter gör ingenting för mig, jag brukar komma upp och sätta på kaffe och vakna till lite innan så jag hade inte direkt bråttom även om jag fick korta ner kaffepausen.

Gänget vi har med oss nu är yngre och inte lika extrema fotografer, de sitter i mässen, tar det lugnt och trivs med tillvaron.

Dagens mest intressanta var under lunchen när jag och Nicklas diskuterade våra två exem vi har, jag på handleden och han över knogarna på ena handen. Poletten föll ner efter ett tag och de visade sig att vi har köldskador. Den morronen när vi hade fluffnalle utanför båten så lutade jag armen mot stålrelingen och de brände till som satan. Det är precis där jag har mitt lilla rödprickiga utslag.. Nicklas har gått utan vantar på däck så på den vägen är de. Man får köldskador när man är ute i 30 minusgrader med lätta vindar.

Från Longyearbyen gick vi till Stormbukta där vi var inne och vände i morse, vi tuffade vidare till Hornsund där vi var inne och vände under middagen och nu är vi på väg till mitt fina Bellsund igen. Det är otroligt mycket is överallt nu och ställen där vi låg på förra kryssen är helt igenfrusna nu. Dock måste jag säga att det är helt otroligt vackert ute! Jag kan stå och titta ut på gräddiga snötoppar och bubbliga isflak i timmar. Framförallt nu på kvällen när allt lyser upp i lätt rosa skimmer. Hoppas morrondagen bjuder på lika mycket sol som idag för den fantastiska solen vi har här kan tydligen tina upp en helt igenfrusen båt. Kära Origo droppar smältis överallt!

 

 

5 april

Idag vaknade jag till och undrade vad klockan var, tog upp mobilen och kollade bara för att upptäcka att larmet var i full gång. Ska nog byta larmsignal tills imorron, vill inte försova mig på en frukost till. Vi tuffade ut från Van keulenfjorden och har gungat runt hela eftermiddagen, Styrman tillägger att vi passerade Bellsund på vägen. Nä okej då vi låg LÅG i Bellsund under lunchen. I den sena eftermiddagen kastades vi runt i rasande vågor på Isfjordsbanken och jag var sjösjuk i Salongen. I skrivande stund passerar vi Forlandssundet och inga ord i världen kan beskriva den vackra skymningen vi precis har upplevt.

 

 

Gästinlägg. 06/4-2017

BAJS BAJS BAJS. (never forget)

//The Artic Beard.

 

6/4

Idag kom Vincent, strålande som en sol och berättade en helt otrolig historia om sin mobil, en samsung s7.

Vincent la sin mobil i bröstfickan på en ny tröja och gjorde en rond i maskin. Han lutade sig framåt för att öppna en ventil och mobilen, hal som en ål, gled ur fickan och försvann ner under durken. Vincent såg bara hörlurarna hänga runt halsen och ingen mobil var fast i andra ändan på sladden. Sedan denna ödestigna stund har både han och Mattias legat på knä med armarna täckta i stora plastpåsar och rotat runt i sludgen i flera av spantfacken. För den som inte vet hur de ser ut så har de alltså lyft på durken, eller golvet, och rotat runt i en 1 meter djup olja som legat och skvalpat. De hittade inte mobilen trotts ansträngningar och Vincent själv hade gett upp alla tankar på att den skulle återfinnas levande. Han var i det här läget bara ute efter sim och minneskortet. Två dygn senare upptäckte han att det hade fryst i kölen så han började hacka på i en på skrovet. En isbit lossnade och flöt upp. Han slängde isklumpen på durken och fortsatte, efter ett tag upptäckte han att de lös från isbiten och där infryst i oljan låg hans s7a, med 40% batteri kvar.. Endast några få repor. Funkar hur bra som helst nu.

 

Löjligt med tanke på att jag själv råkade tappa min en HALV METER ner i durken för bara 4 dagar sedan och min totalkvaddades..

 

8/4

Som första båt i år passerade vi 80 breddgraden! Första gången någonsin en expeditionsbåt var uppe i norra packisen i mars månad. De ni!

 

Så en hel dag cruisade vi runt i isen och sen gick vi till Smeerenburg och la oss i en fin vik (i isen) under kvällen bestämde vi oss för att ta en promenad och utrustade oss själva och gästerna med isdubbar, flytvästar och kameror. Första gången jag gjorde en snöängel uppe i arktis på massa is. Efter en stund gick jag och Mattias och satte oss på en is-hög och filmade lite, jag slutade filma och vi skulle ställa oss upp och börja gå tillbaka mot båten. Jag hoppade upp och flög ner. Precis som man säger, upp som en sol och ner som en pannkaka. Problemet var bara att de inte tog stopp utan jag sjönk ner i ett hål med vatten upp till låret. Stöveln blev helt vattenfylld och en isande kall bränna spred sig i hela benet. Jag han inte reagera alls innan Mattias drog upp mig och sen vandrade jag och Mattias väldigt snabbt tillbaka till Origo igen. Det kändes som den längsta promenaden någonsin och de kändes verkligen som om vattnet i stöveln frös till en stor isklump runt min fot. Det brände i hela benet. Jag kom ombord, sparkade av mig alla kläder och satt sen på toan inne i duschen och spolade ljummet vatten på hela benet tills de slutade sticka och pirra. Sen gick jag och tömde ut en halv liter vatten ur stöveln.

 

9/4

En trevlig morron med en väldigt trevlig valross som låg och sov i en bajshög på ett isflak bredvid båten. Han kollade på oss ett par gånger och flappade lite med sina bakbensfenor men brydde sig inte nämnvärt. Efter att ha legat om styrbord ett bra tag svängde isflaket eller båten runt lite och så såg vi två blodiga märken på honom, han vilade troligen ut efter en fajt. Alla var extas över att få ha honom så nära. På kvällen åkte gästerna ut i zodiak och kollade på fler lite livligare valrossar i vattnet medan besättningen satt och drack go-kaffe i mässen. Efter fikat kollade vi mob-båten och den fungerade fin-fint. Vi tänkte ta en tur med besättningen med de kom massa is ivägen så de får vänta.

11/4

Sista middagen med gästerna idag. Hör och häpna! Emil dök upp precis innan middagen med sin VITA SKJORTA!!!! Lyckan är total!! Jag blev tvungen att ta ett litet bildbevis bara för att ingen skulle tro mig. Jag bönade och bad förra året, jag har verkligen försökt med alla övertalningsförsök i världen på de senaste två krysserna och nu när jag inte orkade bry mig längre så hände de! Det ända som är tråkigt är att vi inte hade några klaffar till honom, vi hade ett par styrmansklaffar men de ville han inte ha. De låg i bröstfickan så under middagen när han höll tal för gästerna så plockade han upp dem och drog nått skämt eller nått för alla skrattade.

Titta här, så himla fint med vit skjorta. Synd bara att han vägrade sitta helt stilla så jag fick en bra bild (dålig fotograf som inte vill erkänna).

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra kryssen

Tisdagen 26/3 2017

De sista dagarna på första kryssen flöt ihop i ett, det blir lätt så när man har samma invanda rutiner dag efter dag. Igår kväll skulle vi tuffa in till Longyearbyen hyffsat tidigt men en vit lurvig sak kom emellan.

Den sista biten in var ganska svajig och gästerna försvann ner i hytterna ganska snabbt efter middagen. Jag har en liten filmsnutt från bryggan där vi precis har lagt till och ska fixa landgången och jag kan säga er att 25 minusgrader och 17m/s är ingen bra kombo med snö. Just i det ögonblicket när Mattias och Vincent står på kajen och sliter i den fastfrusna och nedsnöade landgången och tjock snö blåser horisontellt så är jag ganska nöjd med att jobba inne i mässen, jag och Christian stod vid elementet och såg på när våra hjältar ombord såg till att alla skulle kunna komma av båten.

 

Turnaround-dagen har varit hektisk men ändå helt okej, vi visste att vi skulle få fullt upp hela dagen så vi gick och la oss tidigt, eller ah så fort vi kommit in till kaj då.

Dagen till ära har vi bara rivit lakan och städat in i de sista, vi hann med ett snabbesök på Kroa för lunch så klart men annars har vi bara spenderat dagen med städning. Gästerna började droppa in vid 15:30 och sen var det bara att tuta och köra, eller i alla fall köra.

 

Måndag 27/3

Frukosten flöt på superfint idag även om jag var trött som en lyktstolpe. Det gick lite si och så med sömnen i natt, fattar inte hur det kan vara så svårt att sova när maskin stängs av. Det blir så tyst att man kan höra sina egna andetag och så ligger man vaken flera timmar och kan verkligen inte sova, tur för mig att de startade upp maskin vid 05 igen för sen somnade jag gott i min vibrerande kudde under min vibrerande lampa i min vibrerande, mullrande hytt. När vi lämnade Longyearbyen gick vi upp mot Pyramiden och cirkulerade lite utanför. Idag har vi fortsatt utforska isfjordens olika system och har svängt förbi Tempelfjorden och är i skrivande stund på väg till Ekmanfjorden. Vi har fått fota en ensam valross på ett isflak som var modig nog att posera för oss ett tag innan vi kom för nära. Jag ska ner och hjälpa Nicklas förbereda middagen nu.

 

30/3 2017

Torsdag

Jag gick igenom grinden och började promenera längst med älven på en liten grusväg. Ett högt stängsel löpte längst med grusvägen på andra sidan och utanför sträckte sig en vårgrön äng. De två björnarna som låg och sov på ängen skulle inte vakna och absolut inte gå in genom grinden till den här grusvägen. Även om den skulle göra det så finns det öppningar i stängslet ut till gräsplanen ungefär var hundrade meter. Efter fem minuters promenad i den sköna vårmorgonen får jag syn på den ena björnen som nu har vaknat utanför stängslet lite längre bort. ”Shit” tänker jag och vänder mig om för att komma bort till ingången snabbt. Där borta står redan den andra björnen som har kommit in innanför grinden. ”Nu är jag rökt” tänker jag och börjar springa bort mot en av öppningarna i stängslet, måste jag hinna dit före björnen på utsidan och ta mig bort mot torget och gömma mig. Försent, den första björnen har redan galopperat över gräsängen och kommit in genom den närmaste öppningen. Nu var jag instängd mellan stängslet och floden men en hungrig björn framför och en bakom mig. Jag börjar klättra upp på stängslet för att komma undan de båda blodtörstiga björnarna men de är redan framme vid mig båda två. De står på bakbenen och sliter i luften med de stora framtassarna och försöker få tag på mina ben. Deras stora svarta klor glittrar och deras käkar är indränkta i gammalt blod. Den ena björnen gör ett försök till att klättra efter mig i stängslet och slår med tassen efter mig, den får tag men ena klon i mina jeans och sliter ner mig.

 

 

Andra morronen tvärvaknade jag med en puls på 170. Det var en sån dröm där man vaknar kallsvettig och hyperventilerar. Jag behövde säkert 10 minuter för att landa i mig själv igen och fatta att det bara var en dröm.

När jag låg där i min koj och försökte andas stilla och normalt för att inte väcka Nicklas hörde jag hur de knarrade i den torra isen utanför och i mitt yrvakna tillstånd tänkte jag att det var en hungrig björn på andra sidan ventilen som bara ville äta upp mig så jag vågade inte öppna och titta efter. En halvtimme senare hörde jag Guide-Martins stämma ljuda genom korridoren när han klackade på alla hytter och berättade att björnen var precis vid skeppet. Jag hoppade i kläder och rusade upp på däck med resten av besättningen och där utanför min ventil stod en blodig björn.

Jag fick veta att den bara varit där någon minut när jag kom upp så den kan omöjligt ha väckt mig och knarrat utanför ventilen hur konstigt sammanträffandet än var.

Björnen stannade bara förbi en snabbis och tackade nej till gevalia.

 

Nu har vi legat infrusna i isen i tre dagar för att vänta ut ett par sovande björnar. Först trodde vi att det var en mamma med en tvååring unge men efter ett dygn med 100 olika teorier på exakt vad vi såg (efter att en tredje björn dykt upp längre bort) har vi kommit fram till att det är en liten hona som blivit uppvaktad av två hannar varav den ena vann fajten som vi alla missat mitt i natten och den andra sprang iväg för att slicka såren och ta en sväng förbi skeppet.

Under dagen har vi nu äntligen lämnat Hornsund och Samarinvågen för nya äventyr och sjösjuka. Dagen har varit lugn och intagen i horisontalt läge för de flesta ombord. Lagom till fem kom vi in på lite lugnare vatten och nu är det ganska platt, ett litet rytmiskt ridande fram och tillbaka för vår kära Origo men ingenting att klaga över! Vi gick förbi Bellsund och är nu på väg till Kongsfjorden.

 

 

Gästinlägg av Mr.Flyg

2017-03-30

 

Vi har bevittnat starka vindar och mordlysna stormar på våran väg till Svalbard. Men vi saltstänkta sjömän står kvar och tar i mot modernaturs vrede med glädje. M/s Origo får bekänna färg på denna resa vi har givit henne. Och ack visar hon resultat av uthållighet och styrka. Vår resa över Barents hav gav fruktan och rädsla när vi satte kurs emot den isbjörnstäta ön i norr.  Vågorna visade ingen barmhärtighet mot våran älskade Origo. Medans stormfåglarna lekte i stormen och vågorna, och man kunde med skärpt öra höra deras skratt åt oss.  De gav ej vika dom ståtliga fåglarna och heller gav vi ej vika för det som komma ska. Färden var lång över barens hav. Efter tre dagars lång färd såg vi de klippiga bergen i strax klockan ett om fören. Glädje och lättnad omfamnade båten när vi såg land. Färden var äntligen klar. Väl vid kaj vid Longyearbyen kunde man känna Svalbards stränga kyla, en lätt bris omfamnade den lilla byn. Snön låg som ett täckte av moln på den bergiga ön.

 

Fortsättning kommer ..

 

 

2 apr

Ni vet när man har en sån riktig jävla skitdag där allt går fel och man bara vill gräva ner sig i kojen och försvinna. Jag hade precis en sån dag för ett par dagar sedan. Allt gick helt fel och de sista som hände innan jag skulle krypa till kojs var att min (sedan innan hatade) telefon fick för sig att inspektera durken lite närmare och på egen hand. En fin liten krosskada och en helt grön flimrande skärm som resultat. Detta innebär att alla ombord har haft lite extra övningar i att purra folk, eller mig, då jag inte längre hade någon väckarklocka eller klocka överhuvudtaget för den delen. Andreas sen tidigare klampat in och tänt taklampan har nu lärt sig att smyga med en kopp kaffe, Nicklas är också duktig men har inte förstått kaffets magiska dofter på morronen. I övrigt har de sista dagarna på kryssen även dem smält ihop till ett flimmer av rutiner så de gick av bara farten.

Captains dinner idag men Emil tvärvägrade att sätta på sig vit skjorta även den här gången fastän kocken, jag, Nicklas, Daniel och Andreas hade varsin på. Någon som har förslag på hur man övertalar en blyg kapten?

 

 

3 apr -17

Idag var jag och Nicklas betydligt mer förberedda på turn-around och hade redan förberett en hel del. Lite mer fritid där runt lunch innebar en ny mobil till mig så nu har jag en jättefin liten Samsung med Spotify så jag kan fortsätta lyssna på musik = Glad Bell!

Nicklas stod och bölade när vi sa hejdå till gästerna och jag var inte långt ifrån, men det nya gänget verkar vara ett riktigt trevligt gäng och jag har redan skojat lite med dem så det här blir toppen!

I skrivande stund sitter jag och mår allmänt dåligt för Origo tycker att det är så himla kul att gunga runt på havet som en liten badanka, jag ska ner till min koj och fortsätta läsa i min bra bok, Stolthet och fördom från bästa Jane Austen!

 

Första kryssen för året

Lördag 18/3

Efter en utmattande tur över Barents hav (som för övrigt fick 7 av 10 i stormighet av den mer erfarna delen av besättningen) var det dags att unna sig någonting roligt. Audun tog med oss på en galet rolig skotertur genom Longyearbyens angränsande vildmark. En snöskoter är ingen liten pryl så jag ville inte köra själv. Att åka med Emil var absolut inte ett alternativ så Nicklas fick ta den smällen. Istället fick jag sitta bakom finaste Mattias som lovade dyrt och heligt att köra lugnt.

Fem minuter senare tjöt jag av skratt och hetsade stackarn att köra så snabbt de gick över alla gupp, lyckligt nog tog han det med ro och gjorde som jag ville och vi flög fram i en jädra fart, vi satt alltså på 500 hästar.  Färden tog kanske 40 minuter och väl framme så fick vi klättra ner i en isgrotta och kolla på en fossil (ett löv). Sjukt läskigt att klättra 10 meter ner och släcka pannlamporna och sitta instängd där i totalt mörker.

Väl ute i friska luften där näsorna förfryser så fick vi känna på stabiliteten på skotrarna och köra ner för stup typ, eller branta bergssluttningar. Jag trodde min sista stund var kommer ett tag, samma känsla som när man åker Balder och precis ska ner i första backen. Mattias skötte sig alldeles utmärkt och gasade så jag nästan fick andnöd av allt skratt. Vi vart hemma igen alldeles för snabbt och helt slutkörda i hela kroppen. Alla satt med varsin kaffekopp som zombisar.

Under de sista dagarna innan gästerna kom så har vi pysslat, frusit, skrapat is inne i byssan och ätit god mat, precis som det ska vara här uppe i Arktis, kan tillägga att det är 32 minus ute nu.

 

Söndag 19/3

Jag trodde det var torsdag imorron när Christian berättade att de blir soppa, men de visade sig att det bara är söndag. Tänk vad fel man kan ha! Jag älskar verkligen känslan av att bara koppla bort omvärlden och inte ens behöva bekymra sig om vilken dag det är när man är till sjöss, ärtsoppa eller ägg och bacon bestämmer vilka dagar det är!

Förutom en klarblå himmel med strålande sol, 10-15 grader kallt och spegelblankt vatten så har söndra Svalbard även bjudit på is och inte bara en utan två isbjörnar. Enligt våra eminenta guider Eirik och Ole så var det en hane som dregglade efter en hona, det är parningstider för våra polarnallar nu. Vi la oss stilla i isen och hoppades på ett litet besök men de höll sig ett par hundra meter bort. Nu har vi lämnat Hornsund och är på väg till Bellsund (mitt sund) och hoppas på en lika fin morrondag! Vi beräknas komma fram tidigt imorron bitti.

Till middagen idag fick vi paté som förrätt och kyckling med ristimbaler och currysås till huvudrätt. Efter att ha slukat min paté som en hungrig gris har jag kommit fram till att jag önskar mig paté som förrätt när jag fyller år! Paté och Christians chokladbollar!

 

Det har börjat rulla lite nu på kvällskvisten så jag ska dricka upp mitt te och gå ner till Nicklas och sjösäkra allt i baren!

 

 

 

Måndag 20/3

När man befinner sig i Arktis händer det att däcket blir halt av is och snö, då går matroserna och saltar så att gästerna ska kunna stå stadigt med kamerorna. Saltet har en förmåga att fastna under skorna och sen är alla heltäckningsmattor i hela båten marinerade i stora saltfläckar. Det är jobbigt att dammsuga upp.

Våra fina matroser bankade loss närmare 15 ton(!) is från båten och kastade ner ankaret för att låta gästerna tag en första tur i zodiakerna. Vi fick tillbaka 15 ispinnar till middagen, men han städa hytterna under tiden de tog för dem att bli kalla.

I skrivande stund är vi på väg till Polpynten för att hälsa på valrossarna, vi hoppas i alla fall att de finns några där. Gästerna blir purrade vid 05:00 OM de är några hemma. Annars blir det frukost som vanligt.

 

Tisdag 21/3

De blev inga valrossar vid Polpynten men alla var ändå vakna och riktigt hungriga till frukosten! I övrigt gick förmiddagen i ett naffs och vi han till och med vila lite innan lunchen. Jag och Nicklas börjar bli riktigt sammansvetsade i rutinerna nu så allting går som en dans för det mesta. Förutom idag när Nicklas skulle dammsuga i två hytter och klampade in i Andreas hytt för ett eluttag medan Andreas själv låg omedveten och sovandes i kojen. Stackars Nicklas blev livrädd när han insåg att någon faktiskt sov där. Själv stod jag dubbelvikt av skratt! Andreas sa efteråt att han inte märkte ett dugg. Efter lunchen for gästerna iväg i zodiakerna och var borta i flera timmar. Besättningen hade salongsmys och drack kaffe, jag låg och snarkade i soffan. Det var ett gäng lyckliga istappar som kom tillbaka iallafall för de hade fått se både valrossar och sälbäbisar OCH en jättefin solnedgång.

Jag ska öva på eftermiddagens sysselsättning i kojen nu.

 

Onsdag 22/3

Natten till idag kom finaste Mattias med isblå ögon in i hytten och purrade oss för ett norrsken. Både jag och Nicklas galopperade upp på bryggan och sen stod jag ute på däck en lång stund och frös hela vägen in i märgen med det var så värt. Föreställ er ett mjukt, vitt stråk av en dimma som lika väl hade kunnat vara änglar, förföriskt dansandes över himmelen, fina stjärnor och en ständigt pyrande solnedgång i andra änden av synfältet.

Vi har haft turen att ha en lika fantastiskt fin dag! Såg min första valross för året, och den andra. En sån halvstor hög med dallrande brunt hull som man bara vill nypa i! En helt outstanding soluppgång (säger ju att de alltid är finare än nergångarna) och en fin nergång nu på kvällen.

Till middagen hade vi dock inte lika tur, Christian hade missat lite på dagarna och fixade ärtsoppa och pannkakor till dagens middag…  Det gör såklart inte så värst mycket, våra gäster är inte så himla noga med ärtsoppan på torsdagar, inte alls faktiskt. För att skapa mysstämning dagen till ära så passade jag på att duka med Gunnels fina ljus också, tack Gunnel för att jag fick ta med dem! Det blev så himla fint och gästerna blev glatt överraskade. Christian kanske släpper en fin bild till mig så du får se.

Uppe i norr

Efter en utmattande tur över Barents hav (som för övrigt fick 7av 10 i stormighet av den mer erfarna delen av besättningen) var det dags att unna sig någonting roligt. Audun tog med oss på en galet rolig skotertur genom Longyearbyens angränsande vildmark. En snöskoter är ingen liten pryl så jag ville inte köra själv. Att åka med Emil var absolut inte ett alternativ så Nicklas fick ta den smällen. Istället fick jag sitta bakom finaste Mattias som lovade dyrt och heligt att köra lugnt.

 

Fem minuter senare tjöt jag av skratt och hetsade stackarn att köra så snabbt de gick över alla gupp, lyckligt nog tog han det med ro och gjorde som jag ville och vi flög fram i en jädra fart, vi satt alltså på 500 hästar.  Färden tog kanske 40 minuter och väl framme så fick vi klättra ner i en isgrotta och kolla på en fossil (ett löv). Sjukt läskigt att klättra 10 meter ner och släcka pannlamporna och sitta instängd där i totalt mörker.

Väl ute i friska luften där näsorna förfryser så fick vi känna på stabiliteten på skotrarna och köra ner för stup typ, eller branta bergssluttningar. Jag trodde min sista stund var kommer ett tag, samma känsla som när man åker Balder och precis ska ner i första backen. Mattias skötte sig alldeles utmärkt och gasade så jag nästan fick andnöd av allt skratt. Vi vart hemma igen alldeles för snabbt och helt slutkörda i hela kroppen. Alla satt med varsin kaffekopp som zombisar.

 

Under de sista dagarna innan gästerna kom så har vi pysslat, frusit, skrapat is inne i byssan och ätit god mat, precis som det ska vara här uppe i Arktis, kan tillägga att det är 32 minus ute nu.