Svalbard, första törnen 2018.

Det var kort om tid och väldigt mycket som skulle förberedas under den första veckan i mars. Avgång blev satt till den 6 och vi handlade, städade, inventerade som tokar, jag och Carro. Några gäster kom ombord och sen var det bara att kasta loss. Vädret på uppfarten var en aning gråare än förra året men vi han se destu mer. Vi tog tillexempel en sväng in i Trollfjorden där jag var 2008 med Georg Stage, vi blev polcirkeldöpta och stannade en stund i Tromsö för att hinna gå på inte mindre än två museum. Ett av museerna handlade om arktis och där fick jag lära mig att valrossar faktiskt har ett penisben..

När vi rullat över till Svalbard tittade solen fram och vi hade en första kryss som mest handlade om en väldans massa god mat, våran kära kock Roggan kommer ju från en tvåstjärnig michelinkrog så annat var bara att glömma.

Vi såg den första isbjörnen 2018 (vi han före origo) och fler blev det. Jag kan även passa på att berätta att både snö och issituationen var mindre än förra året, så även temperaturen. Jag tror inte vi kom under 20 minus någon gång under mars. Vi var inte direkt väldigt begränsade av is och bergstopparna var inte helt helt dränkta i snö.. Klimatförändring, check.

Efter den första kryssen hade vi en liggedag innan nästa kryss skulle börja. Det var väldigt tur. Efter att gästerna gått av så gick vi och besökte MaryAnnes polarrigg. Besättningen kom em lite olika sent men dagen efter, liggedagen, visade det sig att Erik hade ont i sitt knä. Stackaren fick höra både GammelErik, den halte och annat under dagen men det var ett faktum. Han kunde inte gå. Vi lämnade honom hemma och åt ute på kvällen. När jag kom tillbaka hem så låg han i sängen, jag tog tempen och visst hade han feber, 38,7 för att vara exakt. Det var bara att klä på honom och åka in till sjukhuset. Han fick antibiotika intravenöst och dropp med en gång. Han fick även stanna kvar över natten. Nästa dag krävde läkaren att ha kvar Erik i tre dagar under observation och flera doser antibiotika. Erik blev akterseglad, så att säga.

Den andra kryssen vi hade var aningen speciell, det var nämligen en skola från Hongkong med elever mellan 14 och 18 som forskade. Det gick inte att vara i salongen alls under den kryssen, den hade nämligen förvandlats till ett labratorium.  De visade sig också att de inte var så förtjusta i potatis, den som inte åt upp fick sin tallrik runtskickad i ett försök att låta andra hjälpa till och äta upp. Ingen fick lämna mat på tallriken och jag kan säga att det var en och annan tallrik som blev runtskickad under kryssen. Vi fick se riktigt många isbjörnar och nej, Erik blev aldrig upphämtad. Tydligen ville inte svullnaden i knät gå ner trots byte till starkare antibiotika och läkaren funderade på att skicka honom till Tromsö. Ett beslut fattades och samma dag som vi kom in med Freya igen så fick Erik ta flyget hem till Sverige.

Freya skulle ändå ligga stilla till den 19 april och Erik behövde en annan antibiotika som inte fanns här. Besättningen passade på att ta en tur med släde och hund efter att hytterna var färdigstädade och sen fick även jag och Carro en flygbiljett hem. Erik hade fått röda prickar i nacken och var trött och hängig. När jag väl kommit hem efter 8 timmar på resande fot hade han hunnit ett varv förbi akuten igen och jag kan säga att ”Ett par prickar i nacken” kan se ut såhär:

Såhär såg Erik ut över hela kroppen, i naveln, i handflatorna, överallt, och det kliade. Man kanske inte ser det så tydligt om man inte känner Erik men hela kroppen svullnade upp, Ansiktet såg fluffigt och hängigt ut, magen blev som en mjuk dunboll. Nu får han inte mer antibiotika utan har blivit satt på en ganska stark kortisonkur i två veckor istället. Stackaren.

 

Här hemma passar vi i alla fall på att njuta av den sköna värmen, fågelkvitter och sol!

Lämna en kommentar