Tredje kryssen och en liten bildbomb

4 april

Jag kommer ihåg att jag hade svårt att vakna av mitt trummande ”vakna-upp-mjukt-mobilalarm” på vägen upp hit för att ljudet liksom kamouflerade sig med maskinljudet som vibrerar i hytten. Efter tre dagar hade huvudet lärt sig att skilja ljuden åt och jag vaknade av larmet som vanligt. Nu med fyra dagar av Nicklas ”VAKNA –NU-JORDEN-GÅR-UNDER-LARM” för att sen gå över till mitt vanliga igen med den nya mobilen (som jag för övrigt älskar) så vart det bara att börja om. Så när jag vaknade till lite i morse och bara skulle se hur länge till jag kunde ligga kvar innan jag skulle upp 06.45 så visade det sig att klockan var 07.08 Jag hoppade upp med ett ryck, drog benen över kanten och slet isär gardinerna till kojen bara för att bli sittande helt stum och stirra på Nicklas som gjorde exakt samma sak samtidigt. Han satt och tittade tillbaka på mig och vi satt där lite omtöcknade och stirrade dumt på varandra. Tillslut reste han sig upp och mumlade att han skulle pissa, jag mumlade tillbaka att jag försovit mig och så var morronen igång.

Att försova sig 20 minuter gör ingenting för mig, jag brukar komma upp och sätta på kaffe och vakna till lite innan så jag hade inte direkt bråttom även om jag fick korta ner kaffepausen.

Gänget vi har med oss nu är yngre och inte lika extrema fotografer, de sitter i mässen, tar det lugnt och trivs med tillvaron.

Dagens mest intressanta var under lunchen när jag och Nicklas diskuterade våra två exem vi har, jag på handleden och han över knogarna på ena handen. Poletten föll ner efter ett tag och de visade sig att vi har köldskador. Den morronen när vi hade fluffnalle utanför båten så lutade jag armen mot stålrelingen och de brände till som satan. Det är precis där jag har mitt lilla rödprickiga utslag.. Nicklas har gått utan vantar på däck så på den vägen är de. Man får köldskador när man är ute i 30 minusgrader med lätta vindar.

Från Longyearbyen gick vi till Stormbukta där vi var inne och vände i morse, vi tuffade vidare till Hornsund där vi var inne och vände under middagen och nu är vi på väg till mitt fina Bellsund igen. Det är otroligt mycket is överallt nu och ställen där vi låg på förra kryssen är helt igenfrusna nu. Dock måste jag säga att det är helt otroligt vackert ute! Jag kan stå och titta ut på gräddiga snötoppar och bubbliga isflak i timmar. Framförallt nu på kvällen när allt lyser upp i lätt rosa skimmer. Hoppas morrondagen bjuder på lika mycket sol som idag för den fantastiska solen vi har här kan tydligen tina upp en helt igenfrusen båt. Kära Origo droppar smältis överallt!

 

 

5 april

Idag vaknade jag till och undrade vad klockan var, tog upp mobilen och kollade bara för att upptäcka att larmet var i full gång. Ska nog byta larmsignal tills imorron, vill inte försova mig på en frukost till. Vi tuffade ut från Van keulenfjorden och har gungat runt hela eftermiddagen, Styrman tillägger att vi passerade Bellsund på vägen. Nä okej då vi låg LÅG i Bellsund under lunchen. I den sena eftermiddagen kastades vi runt i rasande vågor på Isfjordsbanken och jag var sjösjuk i Salongen. I skrivande stund passerar vi Forlandssundet och inga ord i världen kan beskriva den vackra skymningen vi precis har upplevt.

 

 

Gästinlägg. 06/4-2017

BAJS BAJS BAJS. (never forget)

//The Artic Beard.

 

6/4

Idag kom Vincent, strålande som en sol och berättade en helt otrolig historia om sin mobil, en samsung s7.

Vincent la sin mobil i bröstfickan på en ny tröja och gjorde en rond i maskin. Han lutade sig framåt för att öppna en ventil och mobilen, hal som en ål, gled ur fickan och försvann ner under durken. Vincent såg bara hörlurarna hänga runt halsen och ingen mobil var fast i andra ändan på sladden. Sedan denna ödestigna stund har både han och Mattias legat på knä med armarna täckta i stora plastpåsar och rotat runt i sludgen i flera av spantfacken. För den som inte vet hur de ser ut så har de alltså lyft på durken, eller golvet, och rotat runt i en 1 meter djup olja som legat och skvalpat. De hittade inte mobilen trotts ansträngningar och Vincent själv hade gett upp alla tankar på att den skulle återfinnas levande. Han var i det här läget bara ute efter sim och minneskortet. Två dygn senare upptäckte han att det hade fryst i kölen så han började hacka på i en på skrovet. En isbit lossnade och flöt upp. Han slängde isklumpen på durken och fortsatte, efter ett tag upptäckte han att de lös från isbiten och där infryst i oljan låg hans s7a, med 40% batteri kvar.. Endast några få repor. Funkar hur bra som helst nu.

 

Löjligt med tanke på att jag själv råkade tappa min en HALV METER ner i durken för bara 4 dagar sedan och min totalkvaddades..

 

8/4

Som första båt i år passerade vi 80 breddgraden! Första gången någonsin en expeditionsbåt var uppe i norra packisen i mars månad. De ni!

 

Så en hel dag cruisade vi runt i isen och sen gick vi till Smeerenburg och la oss i en fin vik (i isen) under kvällen bestämde vi oss för att ta en promenad och utrustade oss själva och gästerna med isdubbar, flytvästar och kameror. Första gången jag gjorde en snöängel uppe i arktis på massa is. Efter en stund gick jag och Mattias och satte oss på en is-hög och filmade lite, jag slutade filma och vi skulle ställa oss upp och börja gå tillbaka mot båten. Jag hoppade upp och flög ner. Precis som man säger, upp som en sol och ner som en pannkaka. Problemet var bara att de inte tog stopp utan jag sjönk ner i ett hål med vatten upp till låret. Stöveln blev helt vattenfylld och en isande kall bränna spred sig i hela benet. Jag han inte reagera alls innan Mattias drog upp mig och sen vandrade jag och Mattias väldigt snabbt tillbaka till Origo igen. Det kändes som den längsta promenaden någonsin och de kändes verkligen som om vattnet i stöveln frös till en stor isklump runt min fot. Det brände i hela benet. Jag kom ombord, sparkade av mig alla kläder och satt sen på toan inne i duschen och spolade ljummet vatten på hela benet tills de slutade sticka och pirra. Sen gick jag och tömde ut en halv liter vatten ur stöveln.

 

9/4

En trevlig morron med en väldigt trevlig valross som låg och sov i en bajshög på ett isflak bredvid båten. Han kollade på oss ett par gånger och flappade lite med sina bakbensfenor men brydde sig inte nämnvärt. Efter att ha legat om styrbord ett bra tag svängde isflaket eller båten runt lite och så såg vi två blodiga märken på honom, han vilade troligen ut efter en fajt. Alla var extas över att få ha honom så nära. På kvällen åkte gästerna ut i zodiak och kollade på fler lite livligare valrossar i vattnet medan besättningen satt och drack go-kaffe i mässen. Efter fikat kollade vi mob-båten och den fungerade fin-fint. Vi tänkte ta en tur med besättningen med de kom massa is ivägen så de får vänta.

11/4

Sista middagen med gästerna idag. Hör och häpna! Emil dök upp precis innan middagen med sin VITA SKJORTA!!!! Lyckan är total!! Jag blev tvungen att ta ett litet bildbevis bara för att ingen skulle tro mig. Jag bönade och bad förra året, jag har verkligen försökt med alla övertalningsförsök i världen på de senaste två krysserna och nu när jag inte orkade bry mig längre så hände de! Det ända som är tråkigt är att vi inte hade några klaffar till honom, vi hade ett par styrmansklaffar men de ville han inte ha. De låg i bröstfickan så under middagen när han höll tal för gästerna så plockade han upp dem och drog nått skämt eller nått för alla skrattade.

Titta här, så himla fint med vit skjorta. Synd bara att han vägrade sitta helt stilla så jag fick en bra bild (dålig fotograf som inte vill erkänna).

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar