Andra kryssen

Tisdagen 26/3 2017

De sista dagarna på första kryssen flöt ihop i ett, det blir lätt så när man har samma invanda rutiner dag efter dag. Igår kväll skulle vi tuffa in till Longyearbyen hyffsat tidigt men en vit lurvig sak kom emellan.

Den sista biten in var ganska svajig och gästerna försvann ner i hytterna ganska snabbt efter middagen. Jag har en liten filmsnutt från bryggan där vi precis har lagt till och ska fixa landgången och jag kan säga er att 25 minusgrader och 17m/s är ingen bra kombo med snö. Just i det ögonblicket när Mattias och Vincent står på kajen och sliter i den fastfrusna och nedsnöade landgången och tjock snö blåser horisontellt så är jag ganska nöjd med att jobba inne i mässen, jag och Christian stod vid elementet och såg på när våra hjältar ombord såg till att alla skulle kunna komma av båten.

 

Turnaround-dagen har varit hektisk men ändå helt okej, vi visste att vi skulle få fullt upp hela dagen så vi gick och la oss tidigt, eller ah så fort vi kommit in till kaj då.

Dagen till ära har vi bara rivit lakan och städat in i de sista, vi hann med ett snabbesök på Kroa för lunch så klart men annars har vi bara spenderat dagen med städning. Gästerna började droppa in vid 15:30 och sen var det bara att tuta och köra, eller i alla fall köra.

 

Måndag 27/3

Frukosten flöt på superfint idag även om jag var trött som en lyktstolpe. Det gick lite si och så med sömnen i natt, fattar inte hur det kan vara så svårt att sova när maskin stängs av. Det blir så tyst att man kan höra sina egna andetag och så ligger man vaken flera timmar och kan verkligen inte sova, tur för mig att de startade upp maskin vid 05 igen för sen somnade jag gott i min vibrerande kudde under min vibrerande lampa i min vibrerande, mullrande hytt. När vi lämnade Longyearbyen gick vi upp mot Pyramiden och cirkulerade lite utanför. Idag har vi fortsatt utforska isfjordens olika system och har svängt förbi Tempelfjorden och är i skrivande stund på väg till Ekmanfjorden. Vi har fått fota en ensam valross på ett isflak som var modig nog att posera för oss ett tag innan vi kom för nära. Jag ska ner och hjälpa Nicklas förbereda middagen nu.

 

30/3 2017

Torsdag

Jag gick igenom grinden och började promenera längst med älven på en liten grusväg. Ett högt stängsel löpte längst med grusvägen på andra sidan och utanför sträckte sig en vårgrön äng. De två björnarna som låg och sov på ängen skulle inte vakna och absolut inte gå in genom grinden till den här grusvägen. Även om den skulle göra det så finns det öppningar i stängslet ut till gräsplanen ungefär var hundrade meter. Efter fem minuters promenad i den sköna vårmorgonen får jag syn på den ena björnen som nu har vaknat utanför stängslet lite längre bort. ”Shit” tänker jag och vänder mig om för att komma bort till ingången snabbt. Där borta står redan den andra björnen som har kommit in innanför grinden. ”Nu är jag rökt” tänker jag och börjar springa bort mot en av öppningarna i stängslet, måste jag hinna dit före björnen på utsidan och ta mig bort mot torget och gömma mig. Försent, den första björnen har redan galopperat över gräsängen och kommit in genom den närmaste öppningen. Nu var jag instängd mellan stängslet och floden men en hungrig björn framför och en bakom mig. Jag börjar klättra upp på stängslet för att komma undan de båda blodtörstiga björnarna men de är redan framme vid mig båda två. De står på bakbenen och sliter i luften med de stora framtassarna och försöker få tag på mina ben. Deras stora svarta klor glittrar och deras käkar är indränkta i gammalt blod. Den ena björnen gör ett försök till att klättra efter mig i stängslet och slår med tassen efter mig, den får tag men ena klon i mina jeans och sliter ner mig.

 

 

Andra morronen tvärvaknade jag med en puls på 170. Det var en sån dröm där man vaknar kallsvettig och hyperventilerar. Jag behövde säkert 10 minuter för att landa i mig själv igen och fatta att det bara var en dröm.

När jag låg där i min koj och försökte andas stilla och normalt för att inte väcka Nicklas hörde jag hur de knarrade i den torra isen utanför och i mitt yrvakna tillstånd tänkte jag att det var en hungrig björn på andra sidan ventilen som bara ville äta upp mig så jag vågade inte öppna och titta efter. En halvtimme senare hörde jag Guide-Martins stämma ljuda genom korridoren när han klackade på alla hytter och berättade att björnen var precis vid skeppet. Jag hoppade i kläder och rusade upp på däck med resten av besättningen och där utanför min ventil stod en blodig björn.

Jag fick veta att den bara varit där någon minut när jag kom upp så den kan omöjligt ha väckt mig och knarrat utanför ventilen hur konstigt sammanträffandet än var.

Björnen stannade bara förbi en snabbis och tackade nej till gevalia.

 

Nu har vi legat infrusna i isen i tre dagar för att vänta ut ett par sovande björnar. Först trodde vi att det var en mamma med en tvååring unge men efter ett dygn med 100 olika teorier på exakt vad vi såg (efter att en tredje björn dykt upp längre bort) har vi kommit fram till att det är en liten hona som blivit uppvaktad av två hannar varav den ena vann fajten som vi alla missat mitt i natten och den andra sprang iväg för att slicka såren och ta en sväng förbi skeppet.

Under dagen har vi nu äntligen lämnat Hornsund och Samarinvågen för nya äventyr och sjösjuka. Dagen har varit lugn och intagen i horisontalt läge för de flesta ombord. Lagom till fem kom vi in på lite lugnare vatten och nu är det ganska platt, ett litet rytmiskt ridande fram och tillbaka för vår kära Origo men ingenting att klaga över! Vi gick förbi Bellsund och är nu på väg till Kongsfjorden.

 

 

Gästinlägg av Mr.Flyg

2017-03-30

 

Vi har bevittnat starka vindar och mordlysna stormar på våran väg till Svalbard. Men vi saltstänkta sjömän står kvar och tar i mot modernaturs vrede med glädje. M/s Origo får bekänna färg på denna resa vi har givit henne. Och ack visar hon resultat av uthållighet och styrka. Vår resa över Barents hav gav fruktan och rädsla när vi satte kurs emot den isbjörnstäta ön i norr.  Vågorna visade ingen barmhärtighet mot våran älskade Origo. Medans stormfåglarna lekte i stormen och vågorna, och man kunde med skärpt öra höra deras skratt åt oss.  De gav ej vika dom ståtliga fåglarna och heller gav vi ej vika för det som komma ska. Färden var lång över barens hav. Efter tre dagars lång färd såg vi de klippiga bergen i strax klockan ett om fören. Glädje och lättnad omfamnade båten när vi såg land. Färden var äntligen klar. Väl vid kaj vid Longyearbyen kunde man känna Svalbards stränga kyla, en lätt bris omfamnade den lilla byn. Snön låg som ett täckte av moln på den bergiga ön.

 

Fortsättning kommer ..

 

 

2 apr

Ni vet när man har en sån riktig jävla skitdag där allt går fel och man bara vill gräva ner sig i kojen och försvinna. Jag hade precis en sån dag för ett par dagar sedan. Allt gick helt fel och de sista som hände innan jag skulle krypa till kojs var att min (sedan innan hatade) telefon fick för sig att inspektera durken lite närmare och på egen hand. En fin liten krosskada och en helt grön flimrande skärm som resultat. Detta innebär att alla ombord har haft lite extra övningar i att purra folk, eller mig, då jag inte längre hade någon väckarklocka eller klocka överhuvudtaget för den delen. Andreas sen tidigare klampat in och tänt taklampan har nu lärt sig att smyga med en kopp kaffe, Nicklas är också duktig men har inte förstått kaffets magiska dofter på morronen. I övrigt har de sista dagarna på kryssen även dem smält ihop till ett flimmer av rutiner så de gick av bara farten.

Captains dinner idag men Emil tvärvägrade att sätta på sig vit skjorta även den här gången fastän kocken, jag, Nicklas, Daniel och Andreas hade varsin på. Någon som har förslag på hur man övertalar en blyg kapten?

 

 

3 apr -17

Idag var jag och Nicklas betydligt mer förberedda på turn-around och hade redan förberett en hel del. Lite mer fritid där runt lunch innebar en ny mobil till mig så nu har jag en jättefin liten Samsung med Spotify så jag kan fortsätta lyssna på musik = Glad Bell!

Nicklas stod och bölade när vi sa hejdå till gästerna och jag var inte långt ifrån, men det nya gänget verkar vara ett riktigt trevligt gäng och jag har redan skojat lite med dem så det här blir toppen!

I skrivande stund sitter jag och mår allmänt dåligt för Origo tycker att det är så himla kul att gunga runt på havet som en liten badanka, jag ska ner till min koj och fortsätta läsa i min bra bok, Stolthet och fördom från bästa Jane Austen!

 

Lämna en kommentar